Utnämningsmakten och länet

När ny landshövding skulle utses i Dalarna för sex år sedan, fick den så ofta förkättrade utnämningsmakten en snilleblixt: Ingrid Dahlberg. Hon hade tidigare ingen politisk erfarenhet, ingen myndighetserfarenhet. Ingrid Dahlberg kom från kultursektorn, filmare, chef för TV-teatern, chef för Dramaten. Tränad i tuff konfliktlösning bland kreativa och understundom narcissistiska människor.

Ingrid har varit en strålande landshövding, som givit ämbetet en ny ställning, respekt och innehåll. Hon är en samlande gestalt och gjort människor medvetna om att det är viktigt att få en levande människa på denna plats.

Hon har genom sin förmåga att gå in i konflikter förbättrat samarbete och lagt grund för goda kompromisser och beslutsprocesser.

Många har övertalningsförsöken varit för att få Ingrid att stanna i tre år till. Men hon går nu vidare till nya uppgifter om några månader.

Ingrid Dahlbergs tid som landshövding i ett litet och tämligen glesbefolkat län som Dalarna, bör specialstuderas av den s k Ansvarskommittén, som nu arbetar på förslag om en ny länsorganisation för Sverige.

Länsstyrelsen är en myndighet som har att på många områden, inte minst miljön, övervaka lagstiftningens tillämpningar. Länsstyrelserna har också delansvar i det regionala utvecklingsarbetet. Länsstyrelser skall leverera en god och oväldig byråkrati. Men Dahlbergs gärning har visat att därtill kan också fogas ett oväldigt och från intressegrupperingar fristående ledarskap. Det är genom detta som länsarbetet utvecklats och vuxit. Den sedvanliga kohandeln har fått mindre utrymme.

Utnämningsmakten har alltså en ny situation att utgå ifrån och som den själv varit med att förtjänstfullt skapa.

Någon ny Ingrid Dahlberg finns ju inte. Men det finns många andra – både yngre och mer erfarna kvinnor att välja mellan. En är kommunalråd i Orsa.

Vi väntar med spänning på utnämningsmaktens nästa snilleblixt.

Bo Ekman