Monday, June 13, 2011

På kunglig jakt

Den skadskjutne monarken jagades upp i ett eftersök av en reporter från TT. Resten av drevet ylade för att det inte fick delta i avskjutningen. Dessutom vägrade monarken att lägga sig på rygg och abdikera.

Men vad har kungen egentligen gjort? Vilka är de verkligt viktiga frågorna?

Låt mig föreslå några: Är Kungen demokrat? Motarbetar han grundlagen? Har han förskingrat? Har han vanhedrat nationen Sverige i sitt arbete? Har han uppfostrat en slarva till sin efterträdare? Vilken är hans syn på jämställdhet och mänskliga rättigheter? Är han en kärlekslös och ohörsam strutt? Är han av börd och släktskap nazist? Fuskar han? Smiter han från plikten?

Det här är de viktiga frågorna. Men medierna har låtit sig ledas av en bok främst byggd på anonyma källor och en – som medierna uttalar med närmast orgiastisk vällust - tungt kriminell för att tvinga ned bytet.

Sjöbergs bok (medförfattaren skriver nu också i en bok i geschäftet kring varumärket Markovic och hans bilder) behandlar inga av de frågor jag formulerat ovan. Hans jobb lämnas därhän.

Kungen har varit kung i 38 år. Jag gissar att kungen är på jobbet, lågt räknat, cirka 200 dagar om året. Jag antar att han varje dag träffar minst två representanter för företag, forskning, offentlig sektor, politik, föreningar eller kultur, inkluderande besök och resor i Sverige och naturligtvis internationellt.

Detta blir över dessa 38 år lågt räknat 160 000 möten. Jag gissar att den verkliga siffran är minst det dubbla. Kungen och drottningen är i personlig närvaro med någon miljon människor om året. Det är en god prestation att göra detta utan att göra alltför många övertramp. Några få inrikespolitiska stormar, men inga internationella komplikationer.

Vi har en grundlag. Vi har en person som till 100 procent fogar sig i den. Han har mig veterligen aldrig bedrivit egen utrikespolitik, miljöpolitik, regionalpolitik eller…?

Men så har han alltså hoppat över konvenansens skaklar i sitt privatliv. So what?

Anders, Aje, Noppe, Camilla och vad de heter är perifera till jobbet att representera Sverige, att vara statschef. Däremot kan de måhända vara centrum i ett nöjesliv som ligger utanför den ceremoniella funktionen.

Kungen, drottningen och kronprinsessan har vid flera tillfällen besökt Tällberg Forum. Våra afrikanska och asiatiska gäster häpnar över kungens åtkomlighet och informalitet.

Om kungen ändå skulle tröttna på tillställningen, ansvaret och abdikera så borde det vara till förmån för en ny konstitution, inte för sin dotter. Men detta skulle nog vara ett skräckscenario för medierna. För vems bebisar ska de då skriva om?

Publicerad i Dalarnas Tidningar 2011-06-13