Vad valrörelsen 2006 borde handla om

Var står socialdemokratin? Vad stor den borgerliga alliansen – vilka är deras visioner och strategier för Sveriges roll i den nya världen? Om dessa frågor hålls utanför den politiska dagordningen förminskas nästa val till ett slags inåtvänt, nationellt kommunalval.

Nationell suveränitet är ett tillstånd vars tid rinner ut. Förr kunde nationalstater definiera sina intressen gentemot andra i ständigt böljande maktbalanser. Oftast gick de att finna på fredlig väg, ibland inte.

I vår tid går det inte längre att lösa nationers skiftande intressen i konflikt med varandra. Därtill har de blivit för tätt och ömsesidigt ekonomiskt, socialt och därmed politiskt beroende. Vi måste söka lösningarna ur de växande intressegemenskaper som globaliseringsprocessen bygger.

Robusta lösningar på relationer mellan nationer kan heller inte byggas på dominans över eller demonisering av andra. Relationer måste bygga på djup kunskap om andra etniciteters, kulturers och nationers villkor, sätt att fungera och insikter i deras intressen.

Men världens nationer – och FN – har inte heller förmått lösa inbördeskrig och folkmord i Bosnien, Kosovo, Rwanda, Irak, Tjetjenien, Darfur eller Palestinakonflikten på tillfredsställande sätt. Världssamfundet står med skammen i ögat. Ekonomisk och social stabilitet i den nära framtiden förutsätter en gemensam ansträngning för att ta världen ur de omedelbara risker som miljöförstöring, fattigdom, okunskap och ohälsa erbjuder. Förr kunde ”de fattiga barnen i Afrika” på bekvämt avstånd vara föremål för ideellt engagemang. Nu är deras villkor vårt och västvärldens egenintresse.

Denna snabba förtätning av ömsesidiga beroenden, har vi kommit att kalla globalisering. Globaliseringen är en process som ytterst drivs av allas strävan efter högre produktivitet och löner, billigare produkter, högre avkastning på investeringar och pensionskapital, bekvämare liv. Globaliseringen drivs på av teknologiska genombrott, innovationer och nya marknader.

Globaliseringen är inte några få kapitalägares konspiration. Den är förvisso heller inte proaktivt driven av nationer och regeringar. Den är inte formulerad som huvudfråga i någons valrörelse. Globaliseringen är i ordets egentliga mening herrelös. Den är evolutionär till sin natur, men dess konsekvenser är understundom förödande för enskilda och kollektiv, för jobben och miljön.

Nationalstaten Sverige får allt mindre makt över och i denna process. Suveräniteten urholkas i ekonomisk politik, utrikespolitik, miljöpolitik, energipolitik och lönebildning. Protektionism och alldeles egna modeller blir allt svårare att upprätthålla. Kontrollen är skenbar. Det positiva utbytet för svenska medborgare är billigare produkter och högre levnadsstandard. Full suveränitet är i dagens värld liktydigt med fattigdom.

Detta innebär att Sverige inte kan skötas på egna villkor. Ett stort steg bort från självständighet togs genom inträdet i EU 1995. Sverige hade under 1900-talet levt med ett socialt och politiskt tämligen isolationistiskt förhållningssätt, men parat med en hyggligt öppen ekonomi. Sverige är i dag den mest EU negativa medlemsnationen.

Men EU representerar ändå i dag den mest hoppingivande konstitutionella förnyelsen i världen. EU är en mekanism för att söka gemensamma lösningar på en grundval av gemensamma värderingar. EU bygger på principen om inkludering inte exkludering, på demokratiska värderingar. EU är vad diplomaten Robert Cooper vid Europarådet kallar en postmodern statsbildning. Ett viktigt steg i EUs konstitutionella utveckling skall nu godkännas av medlemsländerna.

I år står FN inför sin ödesstund. Behovet av reformer är övermoget. FN måste anpassas till den värld som utvecklats efter andra världskriget. Rapporter, analyser, förslag har duggat tätt. I september behandlas reformfrågorna upp vid ett avgörande toppmöte i New York.

De viktigaste globala frågorna är klimatförändringen, global säkerhet och säkerhetsrådets funktion och sammansättning, det multilaterala systemets demokratisering och effektivisering, kontrollen över massförstörelsevapen, Millenniemålens uppföljning och strategier – inte minst fattigdomsfrågorna, världshandelsfrågorna det framväxande globala civilsamhället för att nämna de viktigaste. Som Australiens förre utrikesminister Gareth Evans sa vid en konferens i Stockholm för en tid sedan ”2005 is the make or break year”.

De multilaterala organisationerna har inte anpassats för att hantera de beslutsprocesser som uppstår när nationalstaterna inte räcker till i en allt tätare ömsesidigt beroende värld. Därtill kommer att den enda kvarvarande supermakten motarbetar multilateralism och FN. USA vill se lösningar som så påfallande ensidigt tillvaratar amerikanska värderingar och intressen. Detta är ohållbart också i perspektivet av dess egna ekonomiska beroenden av inte minst Kina och Japan.

Framtiden för oss som bor och verkar på svenskt territorium bestäms av vår förmåga att passa in i dessa dynamiskt föränderliga globala mönster. De ger stora möjligheter men också väldiga hot:
En asiatisk ekonomisk tsunami rullar fram mot västvärldens välfärdsstrukturer. Vi skall möta prissänkningar på 20-40 procent. Nya jättemarknader skapas när ett par miljarder lämnar fattigdom och får växande köpkraft. Innovationstakten pressas upp. Integrationen i produktion och marknader tätnar. Kapitalanvändningen effektiviseras. Miljö- och klimatproblemen kan bli akuta.

Möjligheterna och hoten kommer inte att fördelas lika. Men det finns ändå skäl att tro att framtiden bjuder på robust ekonomisk tillväxt i världen. Globaliseringen kommer att driva fram behov av ännu snabbare struktur- och kompetensförändringar i svensk produktion, lönebildning och arbetsmarknad. Nästa årtionden tillhör Asien. Kina är nästa stormakt.

Politisk och ekonomisk protektionism är en omöjlighet som strategi. De länder som inte förmår förena det lokala med det globala blir förvisade till minus-summespelen. Där får man slåss om en krympande kaka. De som både behärskar de framväxande globala mekanismerna och lokal anpassning skapar plussummespelen. En nation kan knappast klara av detta utan politisk förankring – också i de breda folklager som inte arbetar i konkurrensutsatt verksamhet – för hur globalisering kan brytas från hot till möjlighet.

I 2006 års valrörelse borde därför tre huvudfrågor föras upp högst på dagordningen:

1. Sveriges roll och linjer i omstöpningen av de multilaterala systemen och i de centrala sakfrågorna för global utveckling.
2. Sveriges roll och linjer i den fortsatta Europaprocessen.
3. Sveriges konkurrenskraft, näringslivsstruktur och arbetsmarknad i ljuset av en fortsatt snabb globalisering.

Var står socialdemokratin, var står den borgerliga alliansen i dessa frågor? Vilka är deras visioner och strategier för Sveriges roll i den nya världen? Om dessa frågor hålls utanför den politiska dagordningen förminskas valet till ett slags inåtvänt, nationellt kommunalval.

Europafrågan har under årtionden politiskt fegt hållits utanför den normala politiska processen. Den har fått förbli udda. De viktigare besluten har förpassats till folkomröstningar. Partierna är formade för nationella frågor, inte de globala. Europapolitiken saknar idag djupare förankring bland väljarna. Blir det också så med globaliseringsfrågorna? De som behärskar den globala nivån, språket och mekanismerna äger makten i den nya tiden. De är de nya eliterna. Men om den makten inte solitt vilar på folkbildning, deltagande och demokratisk grund fortsätter klyftorna att växa mellan eliter och väljare. Eliterna kör sitt eget race.

Det är mot denna bakgrund som Tällberg Foundation under fyra dagar i sommar organiserar ett samtal – Tällberg Forum 2005 – på temat ”Hur i hela världen skall vi kunna leva tillsammans?” (www.tallbergforum2005.org). Samtalen kommer att handla om ramverk och mekanismer för att bättre hantera de framväxande ömsesidiga nationella beroendena i samspelen mellan lokala och globala verkligheter. De 400 deltagarna kommer från alla delar av världen. De kommer från Tällbergs by, från Leksands kommun, Dalarnas län, Sveriges regering, EU och FN. De kommer från ett 30-tal länder. De kommer från företag, politik, internationella organisationer, frivilligorganisationer, forskning och kultur. Några har stor makt, andra har liten.

De samlas inte i någon enskild nations, politiks eller företags intresse. De samlas inte för beslut och proklamationer. De samlas för att genom samtal vinna djupare insikter om de gemensamma intressen och ömsesidiga beroenden som vi måste finna former för att leva under i den ”glokala” verkligheten.

Som ett arv från tider som flyr är vi långt bättre organiserade för att leva isär än för att leva ihop. Detta måste vi ändra på.


Bo Ekman

Klimatförändringar i tällberg

Vi kommer, säkert som amen i kyrkan, att tala om vädret när Tällberg Forum 2005 samlar 400 deltagare från 40-50 länder i slutet av juli i år. Att prata väder, det gör vi alla när vi träffas. Vädret har vi gemensamt var än vi bor.

Vädret är gränslöst. Ett högtryck tillhör inte Sverige, eller ett lågtryck Island. Vädret är ett dynamiskt system. Det förändrar och varierar i någorlunda bestämda mönster beroende av ekologiska, geologiska och atmosfäriska faktorer. Årstider, regntider, torkperioder, orkansäsonger. Över längre tidsepoker har stora klimatförändringar inträffat: värmetider och istider. Sammilsdal i Leksand är en geologisk skapelse av en kvarbliven isklump när inlandsisen drog sig tillbaka för sisådär 12 000 år sedan.

Men samtalen i sommar kommer inte bara handla om sommarens, som vi får hoppas, ljuvligt varma och ljusa kvällar. De kommer också att handla om den dramatiska väderförändring som den globala uppvärmningen medfört.

Frågan är inte längre om jorden är varmare utan vilka, när, var och hur stora konsekvenserna kommer att bli? Också för oss som bor, verkar och besöker Siljansområdet.

En rad rapporter har nyligen publicerats, som nu slår fast bortom allt tvivel att jordens och havens uppvärmning är ett faktum. Ledande forskningsinstitut i USA konstaterar efter ett årtionde av studier av framförallt hur haven påverkas av varmare klimat att temperaturhöjningarna inte är skapade av naturen själv utan av utsläpp från främst förbrukning av fossila bränslen. Tim Barnett, professor vid Scripps Oceanografiska Institution i Kalifornien konstaterar att boven är växthusgaserna, framförallt koldioxid. 90 % av atmosfärens uppvärmning sugs upp av haven.

I vår närhet, i Arktis, har under de senaste 40 åren 20 000 kubikkilometer sötvatten frigjorts genom den allt snabbare avsmältningen av Arktis och Grönlands isar. Isarna har halverats på 30 år. Jag såg med egna ögon förra sommaren den dramatiska effekten på Spetsbergens glaciärer. Detta betyder i klartext att salthalten i havet rubbas på ett sådant sätt att Golfströmmen – denna havens transportband av varmare vatten upp mot polartrakterna – kan komma att rubbas. I så fall hotas inte Vasaloppet av snöbrist. Det hotas av is och bitande kyla.

Forskarna konstaterar, med udden mot Bushadministrationens halsstarriga förnekelse av problemet, att klimatförändringen är ett faktum. Debatten är över. Nu gäller det att handla är deras alltmer samstämmiga budskap. Vi måste raskt övergå till andra energikällor än kol, olja och gas.

Därför kommer man med all säkerhet tala om väder, klimat och livsvillkoren i sommar i Tällberg. Klimatförändringen blir faktiskt ett alldeles avgörande förhållande för Tällberg Forums grundläggande frågeställning Hur i hela världen skall vi leva ihop?

Bo Ekman