Tuesday, February 5, 2013

Om arbete måste vi tänka om


Sveriges unga är fördelaktigt positionerade för den bråkiga framtid som breder ut sig. Sverige har i praktiken redan genomfört övergången från industrisamhälle till ett samhälle som lever av produktionen av tjänster och kunskap. Mindre än 10% av arbetsmarknaden är sysselsatt i direkt produktion i industri, skogs- och jordbruk. Även i ett industriföretag som Volvo Personvagnar arbetar bara runt 50% av 22 000 anställda i direkt produktion. Av dessa är dessutom en betydande del tjänsteproducenter, t ex programmerare, utbildare och personer sysselsatta i underhåll.

Detta innebär inte att våra behov av industriprodukter har minskat radikalt. Däremot har produkternas ”innehåll” förändrats. De innehåller idag så mycket mer av kunskap och tjänster. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Allt färre kommer att producera allt mer, dessutom med allt mindre insatser av allt dyrare råvaror och energi. Robotiseringen, digitaliseringen och insatser av artificiell intelligens fortsätter.

Detta är till fördel för ett land som Sverige med en välutbildad befolkning, vars kompetens vuxit fram genom industriell evolution under 150 år. Detta är dåliga nyheter för utvecklingsländer, där arbetsmarknaderna flödar över av underutbildad ungdom. Av jordens befolkning är 43 procent under 25 år. (UNFPA, The State of World Population 2011)

Den traditionella vägen till högre levnadsstandard – stegvis industrialisering - är inte tillgänglig för dessa länder. Både jordbruk och produktion har blivit högteknologisk processindustri, allt mindre arbetsintensiv.

För 30 år sedan var ”normal” arbetslöshet ca 2-3 procent. Idag är normen 8. I Spanien är arbetslösheten 25 procent, i Indien 11 (mörkertalet är dock stort). (Utrikespolitiska Institutets Landguide)

Detta väldiga arbetskraftsutbud kommer inte inom överskådlig framtid möta en motsvarande efterfrågan på arbetskraft, som kan hålla arbetslösheten inom rimliga gränser. Begreppet ”full sysselsättning” tillhör en svunnen 150-årig industrialiseringsepok. Detta har och kommer att få djupgående konsekvenser på politik, ekonomi och migration.

Växande områden för meningsfull sysselsättning kommer att bli utbildning och lärande, kommunikation, miljövård, omsorg, konstnärligt skapande, idrott och underhållning. Att vara i utbildning kommer att jämställas med det vi idag kallar ”riktiga” jobb. Alternativet för många blir sysslolöshet.

Denna utveckling kommer att tvinga fram en anpassning av beskattnings- och fördelningsprinciper. Transfereringar kommer att behöva ske från hårdrationaliserade processföretag inom produktion och service, till människor som inte får tillgång till konventionell arbetsmarknad. De vinster det arbetande kapitalet gör i sådana företag måste föras över till finansieringen av meningsfull och samhällsutvecklande sysselsättning för allt fler.

En sådan operation är relativt lätt att genomföra i ett land som Sverige men däremot ytterst svår i länder som har brutaliserande överskott på unga människor i förhållande till de framtider som erbjuds.

Därför kommer vi att få se en myckenhet av social oro och kaos runt om världens ”Tahrir-torg”.

Det finns ingen större demokratisk fråga än att få ungdomar i meningsfull sysselsättning.


Publicerad i Dalarnas Tidningar 2013-02-04