När Hillary kom till Tällberg

I juni 1991 besökte Hillary Rodham Clinton Tällberg Foundation i en workshop som handlade om framtidens ledarskap. 25 år senare, igår, deklarerade hon sin kandidatur till att bli demokraternas kandidat vid 2016 års presidentval i USA.

Det var också maken Bill Clintons avsikt att komma till Tällberg, men ett bud från Michail Gorbatjov att mötas fick honom att fortsätta direkt till Moskva efter mellanlandning i Stockholm.
Makarna Clintons intresse att komma till Tällberg och Sverige var att närmare få tillfälle att studera Den Svenska Modellen och dess förmåga att i samverkan många parter emellan lösa svåra sociala och ekonomiska problem.
Hillary Clinton stannade i nästan en vecka i Sverige. Hon ägnade tiden framför allt till att sätta sig in i arbetsmarknadspolitiken, lönebildning och välfärdssystemen, inte minst socialförsäkringarna.
Vad som särskilt lockade Hillary Clinton var den svenska modellens förmåga till sammankoppling av ekonomisk tillväxt, social välfärd och jämlikhet. Hon har inte minst i rollen som utrikesminister i Obama-administrationen praktiskt arbetat för kvinnors ledarskap och ställning i politiken och i världssamfundet. I de sammanhangen har hon också engagerat en annan Tällberg-gäst, tidigare centerledaren Maud Olofsson. Det är nu mycket möjligt, ja troligt, att den förste svarte presidenten kommer att följas av den första kvinnliga presidenten. Kanske, förhoppningsvis, blir kvinnors förändrade ställning i våra samhällen den största sociala/kulturella revolutionen under det 21:a århundradet. Den svenska utrikesministern är en av spjutspetsarna i denna pågående förändringsprocess.
Hillary Rodham och Bill Clinton möttes vid Yale-universitetets juridiska fakultet, dess ”law school”. Vem av de två som är den största politiska talangen är svårt att säga. Men Hillary visade sig i Tällberg besitta en fenomenal förmåga att lyssna och förstå, oavsett om diskussionen gällde åldringsvård, arbetsorganisation på verkstadsgolvet eller handelspolitik. Hillary Rodham Clinton hade förresten med sig sin dotter Chelsea, som då var i yngre tonåren, nu nybliven mamma.
Så fort Bill Clinton hade tillträtt som president i januari 1993 fick Hillary Clinton ansvaret för att reformera det amerikanska sjukförsäkringssystemet. Om detta följde en utdragen och tidvis bitter politisk strid, både inom det demokratiska partiet och givetvis med republikanerna. Paret Clinton gick förlorande genom dessa strider, men under Obama-administrationen har många konkreta steg tagits.
Med svensk politisk måttstock får Hillary Rodham Clinton närmast betraktas som vänsterliberal eller kanske till och med socialdemokrat. Människors välfärd är fundamental i hennes politiska förkunnelse.
Med Hillary Rodham Clinton får demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och den nödvändiga förnyelsen av det geopolitiska spelet en urstark företrädare i Vita huset. Vägen dit är påbörjad men kommer att bli törnbeströdd.
Bo Ekman

(Publicerad i Dalarnas Tidningar 2015-04-14)

 

Skallmätningar vid Siljan

Hösten 1920 antog Sveriges Riksdag enhälligt en motion framlagd av socialdemokrater och bondeförbundare om att inrätta ett rasbiologiskt institut vid Uppsala Universitet. Det skulle bli det första i sitt slag i världen. Alla partier var ense så någon formell omröstning behövde inte verkställas.

Motionen var skriven av en Hjalmar Lundborg. Han blev institutets chef mellan år 1922 och 1935. Institutet fick sina lokaler i självaste dekanhuset, alltså den teologiska fakulteten.

Institutet verkade för så kallad rashygien: hålla den svenska folkstammen ren och hel. Ett led i detta blev det så kallade eugenikprogrammet, som pågick mellan 1934 och ända fram till 1976. Under detta program steriliserades 63 000 personer, som inte ansågs lämpliga att föda barn. Omkring hälften antas ha tvångssteriliserats, framför allt unga kvinnor.

Rasismens rötter sitter djupt är djupt sammanvävd med den svenska historien. Ett exempel är en skrift utgiven av Svenska Turistföreningen om ”De svenska fjäll-lapparna”, som utgavs 1947 beskrivs ”lappen” som lynnig, glad och godmodig men också känd för sin slughet och närighet. Författaren citerar en ”film-man”, som menade ”att förhandla med en lapp är som att förhandla med tio judar samtidigt”.

Här i Dalarna fick rasantropologen Bertil Lundman publicera sina uppsatser om skallmätningar och rasbestämningar av befolkningen i olika Siljans-socknar under mer än tio års tid, ända in på 1940-talet.

I Gustaf Näsströms klassiker om ”Dalarna som svenskt ideal” (1937) återfinns en mycket välskriven uppsats om Gustaf Ankarcrona. Han beskrivs som en genom livet ”aggressiv antisemit”. Han bjöds därför aldrig hem till Anders Zorn, vars hustru Emma var judinna. Ankarcrona var den självutnämnde stamhövdingen, bärare av tidens idolisering av svenskhet och allmoge. Ankarcrona grundade den svenska moderna hembygdsrörelsen som blev en konstruktiv motkraft mot industrialiseringens svep över land och bygd. När Ankarcrona dog 1933 hade han porträtt av Hitler och Hindenburg på skrivbordet i sitt hem på Holen i Tällberg. Ankarcrona var en del av en tidsanda som havererade i Andra Världskrigets kaos.

Men, återigen hårdnar kampen om vem som ska få räknas som svensk, ska få bo här, om vilka värderingar som ska få råda. Den pågående migrationen driver fram nya frågeställningar. Ankarcrona fick äran att formulera devisen för Vasaloppet år 1923. Den blev: ”I fädrens spår för framtids segrar”. Med tanke på Vasaloppets internationalisering och deltagarnas etniska mångfald kanske devisen borde moderniseras till ”Ur fädrens spår för framtids segrar”. Den fråga som blir alltmer påtaglig och viktig för alla nationer att ge svar på är den om hur vi i hela världen ska kunna leva tillsammans. Något alternativ gives inte.

För omkring 100 000 år sedan fanns minst 6 olika varianter på arten Homo. Nu återstår det endast en – Homo Sapiens. 
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2015-04-08