Tuesday, November 15, 2011

Denise och Hanna

Det var sent på dagen och glest med kunder i butiken i Leksand. I kassan möttes jag av två unga flickor som frågade om de fick hjälpa mig att stoppa ned varorna i bärkassarna.

På deras vita tröjor stod en lite konstig text, kratiresa. Jag frågade vad det nu var. De sträckte ut armarna. Och där stod Demokratiresa! Vad var nu detta? Jo, svarade Denise och Hanna, 14 år, vi ska i september nästa år fara till Auschwitz i Polen, till koncentrationsläger i Tyskland och till Berlin för att ännu bättre förstå vikten av demokratin. De går på Åkerö skola i Leksand. Där har man nu i många år låtit årskurs 9 göra denna resa. Över 400 har hittills rest tillsammans med lärare och föräldrar.

Jag har själv besökt Auschwitz för ganska precis femtio år sedan. Besöket är etsat i mitt minne för evigt. Jag har gått längs järnvägsspåren där människor sorterades till vänster eller till höger: Direkt till gaskamrarna eller till arbetslägret som mellanstation. Fascister är människor som vet med sig att veta bättre än andra människor i kraft av ras, nationalitet, kunskap eller helt enkelt makt. De tar sig makten att sortera agnar från vetet, kunniga från okunniga, begåvade från obegåvade, arier från judar.

I Tällberg tronade Gustaf Ankarcrona. Han gjorde mycket för hembygd och svenskhet. Men han var, som Gustav Näsström skrev i sin bok om Dalarna som svenskt ideal, en aggressiv antisemit. Därför blev han aldrig bjuden hem till Zorngården i Mora, Emma var ju judinna, född Lamm. I Dalarna mätte rasbiologen Bertil Lundman skallar och näsor för att rasbestämma befolkningen. Var de av nordisk stam eller månne av invandrad? Hans artiklar publicerades under ett tiotal år i Dalarnas Hembygdsbok.

Det svenska Rasbiologiska Institutet grundades 1922 genom ett riksdagsbeslut. Dess chef Herman Lundborg, antisemit, blev sedermera också rådgivare till nazisterna i Tyskland i hithörande frågor. Institutet var inrymt i Dekanhuset i Uppsala. Detta hyste också den teologiska fakulteten. Att mäta skillnader i skallform eller kunskap och intelligens för den delen - det kan kvitta - i syfte att sortera människor för vad de får bli eller inte, är demokratins dödgräveri. Det svenska steriliseringsprogrammet skördade 63 000 offer fram till 1975.

Därför är det viktigt, viktigare än någonsin, att åka på skolresa till Auschwitz. Att se med egna ögon, att känna med eget hjärta vad den extrema elitismens tyranneri kan göra när föraktet för andra som inte är som jag, fått fotfäste.


Bo Ekman

Publicerad i Dalarnas tidningar 13 november 2011

Monday, November 7, 2011

Tillväxtdalen

Idag skulle en samling kring tillväxt ägt rum i Leksand. Men dessvärre har arrangemanget måst inställas. Intresset var för dåligt.

Med tanke på den dynamik som nu utvecklas i många delar av världen var detta stor skam. Dalarna och Sverige behöver all den inspiration och insikter om vad som är på gång.

Jag hade tillfälle att för ett par veckor sedan att resa runt, först i Tyskland och sedan i Silicon Valley för att bättre förstå vad som pågår i laboratorier och utvecklingsavdelningar. Jag kommer tillbaka med mer av hoppfullhet och tillförsikt.
Silicon Valley har under fyra årtionden varit vaggan för den digitala revolutionen. När jag var där lanserade Apple sin nya iPhonegeneration, 4S. Den sålde 4 miljoner första dagen! Det förra rekordet var 1,7. Version 4S har inbyggd artificiell intelligens. Programmet har fått namnet Siri (så hette min första lärarinna). Siri tar emot muntliga frågor och uppmaningar, till exempel: Behöver jag ett paraply idag? Eller Boka ett bord på den bästa tapasrestaurangen i Dallas! Systemet är lärande, vilket innebär att allteftersom miljoner användare ställer frågor byggs svarskapaciteten ut.

Jag besökte två företag, bland andra Tibco, som utvecklar system som gör det möjligt att fatta beslut i nästan samma ögonblick som någonting händer. Detta används i aktiehandel, i dagligvaruhandel, i spelbranschen. Det kallas realtidsbeslut. Branschen växer med över 25 procent om året.

Dessa nya teknologier friställer den dyrbaraste av resurser – tid – för viktigare saker än rutinjobb, till exempel lärande, kultur, produktutveckling, vård, omsorg, miljö, aktiv fritid.

Jag besökte laboratorier som arbetar med nya generationer av solenergi. Kostnadssänkningar och verkningsgrader som nu finns i prototyper är enastående. Priset för en kilowattimme, genererad av solstrålning, omvandlad med hjälp av artificiell fotosyntes kan inom ett par år ha kommit så lågt som 35-40 öre. Solenergi kommer att bli konkurrenskraftig med kol, och så småningom med alla fossila bränslen. CO2-problemet är under attack.

Silicon Valley är nog den enda utvecklingsregion som inte försöker kopiera Silicon Valley. Jag har rest och arbetat i regionen i 30 år och följt dess fenomenala förmåga att förnya sig själv. Skillnaden är stor till den europeiska scenen. Här råder mer av en stagnationens mentalitet. Fokus i Europa är på underskott och skuldberg, inte på hur resurserna ska förmeras. Förväntningarna ligger mer på ”när kommer nästa sparpaket?” än på ”när kommer nästa stora möjlighet?”.

USA har också enorma skuldproblem. Det gäller också delstaten Kalifornien. Tidigare administrationer har förött kapitalbas och ekonomi. De fattiga och de utslagna växer i antal. Men ändå frustar Silicon Valley på, inte minst tack vare de vinster som genererats av tidigare utvecklingsgenerationer.

Alltså – utvecklingen sprätter åt många håll. De sociala och miljöproblemen är stora. Det bästa sättet är ändå att ta tag i dem: att samlas, göra bra analys och formulera sin vision. Tällberg Foundation samlar tillsammans med Teknikdalen om några veckor 200 unga ledare från Dalarnas alla kommuner, men också från övriga Sverige och andra länder. Hoppet är vår vän!


Publicerad i Dalarnas tidningar 30 okt, 2011