Tuesday, May 22, 2007

Grönland

Diskobukten utanför den lilla staden Ilulissat på Grönlands västkust har det gemensamt med Siljan att isläggning sker senare och islossningen tidigare än i mannaminne. Förr kunde man köra bil ut till byarna – liksom över vikarna i Siljan. Men inte nu längre.

Isavsmältningen på Grönland är både en följd av klimatkrisen och en del av den. Finn, som är infödd inuit från en familj av fiskare och jägare, berättar att djurlivet förändras. Fiskar som hälleflundra blir både färre och mindre i storlek. Sälen och isbjörnen försvinner när havsisen inte längre pålitligt ligger under vintern.

Professor Dorthe Dahl-Jensen från Niels Bohr-institutet i Köpenhamn och en av världens främsta experter på inlandsis och glaciärer berättar att Jakobshavn-glaciären, som mynnar i Isfjorden (som förklarats för Världsarv av UNESCO) under bara de senaste 10 åren fördubblat sin hastighet från 7 till 13 km/året. Den rör sig med 36 meter om dygnet och ger ifrån sig 30 miljoner ton is per dag. Detta motsvarar New Yorks hela årskonsumtion av vatten! Glaciärerna smälter fortare.

Glaciären och isfjorden bjuder besökaren ett vidunderligt skådespel av oerhörda naturkrafter och spektakulär skönhet.
Men den stora frågan som de allt fler forskarlagen på isen söker besvara, är om avsmältningen av Grönlandsisen påtagligt kommer att höja havsnivån i världen under överskådlig tid.

Både befolkning och forskare är klara över att förändringarna är stora och påtagliga. Men forskningen står och väger i sin bedömning av framtiden. Grönland är lika stort som hela Indien. Ismassan är enorm – 100 miljoner km3. Den årliga avsmältningen har fördubblats, men ligger ännu på blygsamma 150 km3.
Men när en gång isen börjat smälta är processen svår att stoppa. Nu bildas om somrarna stora sjöar av smältvatten ovanpå isen, men också mellan isen och berggrunden. Vattnet fungerar som smörjmedel mellan berg och is, skyndar på smältprocesserna och glaciärernas rörelser mot havet.

Den globala uppvärmningen är inte jämnt fördelad över jorden. Det är däruppe i Arktis som den stiger snabbast. Där kan den, enligt samstämmiga prognoser, stiga med åtta grader eller till och med mer.

Den stora frågan är hur en sådan utveckling påverkar avsmältningen av isen. Den kan bli dramatisk. Vi ser nu hur snabbt glaciärer runt om på jorden – i Alperna, i Anderna, i Himalaya och Afrika – blir mindre. Snart finns inte längre någon snö på Kilimanjaro.

Havsisen i Arktis krymper nu med nära 8 procent om året. Allt detta påverkar livet för de 56 000 människor som lever och bor i Grönlands 17 små städer och 80 byar. Denna utveckling kommer också att påverka region Siljans fem kommuner med dess mer än 300 byar. Här bor också precis som på det väldiga Grönland ca 56 000 människor.

Jag tycker att det vore intressant för Siljansregionen att utveckla ett slags vänortsförhållande till Grönland. Här finns viktig insikt och kunskap om de miljö- och klimatförändringar som påverkar vår jord. Grönland är ett slags ”early warning system” om framtiden. Här finns också en, liksom i Siljansregionen, levande kultur och en storslagen natur, om än med helt andra förtecken.

Därtill kan vi vara säkra på att Grönland har det som hos oss inom överskådlig tid kan bli bristvara – snö och is i överflöd.

för Siljan Just Nu

Wednesday, May 2, 2007

Priser och skatter måste höjas!

Miljöfanatiker! Så kallade Ulf Björklund från Idre sina förmenta motståndare i debatten om Idre Fjälls framtid och det nu stoppade Tre Topparprojektet. Tillmälet är inget hållbart argument lika litet som ”jobbfanatiker”skulle ha varit som tillmäle på projektets banérbärare från dem som tog ansvaret för att hantera den svårbedömda balansen mellan miljö och ekonomi. Vi människor är beroende av dem båda. Det är ju faktiskt så att miljön/naturens resurser är källan för all produktion.
Konflikten mellan ekonomi och miljö kommer att bli starkare i framtiden; inte bara över vargen i våra skogar, över laxodling i Österviken, över strandskyddet i Hjortnäs eller Tre Toppar uppe i Idre. Den stora konflikt som förestår blir den över framtidens energipriser och energisystem. Vi i Dalarna, Sverige och övriga världen kommer inte att klara klimatkrisen om inte priser och skatter höjs – som en av många åtgärder – på koldioxidutsläpp från bilar, hus och industrier.

För Sälen har 2006/2007 varit en svag säsong. Skistar har inte täljt guld med kniv. Alperna har också haft en förfärlig säsong. Snön kom sent. Bankerna ger numera sällan kredit till anläggningar under 1500-metersgränsen. Siljan har i år haft rekordkort isläggning.
Vetenskapen är så enig den kan bli om klimatförändringens orsaker. Scenarierna om fortsättningen är sådana att allmänhet, ansvariga politiker och investerare måste ställa sig frågan: Vad kommer detta att betyda för mig? Hur påverkar klimatförändringar och alla andra stora miljöproblem våra risker, våra jobb, våra livsstilar?

Att inte ta med och integrera klimatfrågan i kalkylerna över långsiktiga och oåterkalleliga strukturprojekt är aningslöst.

För Sveriges del måste vi, liksom de som bor i Kanada och Ryssland, räkna med att klimatzonerna flyttar norröver. Skåne kan få medelhavsklimat, Mälardalen får Skåneklimat, Dalarna blir varmare. Jag tycker till exempel inte det är någon bra idé för Falun att söka VM 2013. Årets Svenska Skidspel kändes närmast patetiska där åkarna rände fram på sin utlagda snösträng genom barmarken.

Vi behöver ett tillkommande planeringsunderlag för att utveckla ett levande och växande framtidens Dalarna. Vi behöver tydliga, konkretiserade scenariobeskrivningar av hur framtidens Dalarna kan komma att konkret gestaltas i olika långsiktiga klimat- och energiscenarier, till exempel med utgångspunkt i rapporterna från FN:s klimatpanel.

Det är lika viktigt som ansvarsfullt att planera för alternativa framtider, att inte bita sig fast i det gamla: att måla in sig i ett hörn. Förr eller senare skulle gruvan i Grängesberg ta slut, förr eller senare skulle Dalaregementet läggas ned. Så mycket krut spilldes på att streta emot en obeveklig framtida verklighet. Det gick alldeles utmärkt att lägga ned Dalregementet. Nya idéer och nytt kapital frigjordes.

Klarar sig inte Idre Fjäll längre utan en expansion? Hur ser kalkylen ut för projektet? Vad skulle garantera att utbyggnaden skulle ha stannat vid den föreslagna? Det finns stora obesvarade ekonomiska frågor om projektet. Och som Christer Gruhs efterfrågar: Vilka är de kreativa alternativen?

Kan vi stoppa klimatförändringarna?
Vi kan definitivt dra åt utsläppsbromsen och förhindra att vi glider in i mer kaotiska och våldsammare klimattyper. Men för detta krävs politiskt mod – inte bara i Sverige – också i de stora nationerna. Men vår egen kunskap och vårt handlande kan bli vägbrytare och förebild.