Publicerad i Svenska Dagbladet

REPLIK TILL FJELLNER / Marknadsekonomin och klimathotet

Det du säger att vi säger, Christofer Fjellner, säger vi faktiskt inte. Men du ger uttryck för några nyliberala rädslor i tiden. Den ena rädslan är att röra vid marknadsekonomins ofelbarhet. Den andra är att inte falla in i en form av stum tillbedjan av att ”vår bästa tid är nu, är nu, är nu”; att där funnes ens en spricka i kristallen. Vi lever, för att citera Dickens ”En berättelse om två städer”, både i den bästa och i den värsta av tider.

I vår långa erfarenhet av ledarskap och entreprenörskap i näringslivet är tillämpningen av marknadsekonomins princip en fråga om det möjligas konst i syfte att skapa och fördela en tillväxt som tillgodoser allas legitima intressen, inte enbart ägarnas. Marknadsekonomins tillämpning är inte dogmatik utan precis som för de andra principerna demokrati och mänskliga rättigheter som vi förde fram i vår artikel, en fråga om principfast pragmatik.

Den pragmatiska kompromissen, den finner man i spelet mellan tvärsäkerheten och tvivlet. Där finner man realismens landskap.

Att söka realism är att hålla distans både till gränslös optimism och till destruktiv pessimism. Någon enda vägs politik har aldrig fungerat. Dogmens ofelbarhet är en illusion. Demokratins och marknadsekonomins livsluft är, likt naturens, mångfalden. Mångfalden tål inte dominansen av en enda idé eller en enda art. Dess motpol är diktaturen eller, i biologisk mening, monokulturen.

Det är denna insikt som måste genomsyra vårt arbete: att skapa balans mellan den globalisering och tillväxt, som vi bejakar i vårt inlägg, och naturens icke förhandlingsbara gränsvillkor.