Samtalen i tällberg

För en dryg månad sedan reste 650 ledare från 73 nationer hem från Tällberg Forum och Siljan. De hade samlats för en knapp veckas samtal om ”Hur i hela världen ska vi kunna leva tillsammans?” De for hem med en stark positiv upplevelse i bagaget. De allra flesta menade att detta var den bästa konferens de någonsin bevistat, en djup och genuin upplevelse. Detta trots att frågeställningar och slutsatser var minst sagt mollstämda.

Den allra främsta attraktionen var faktiskt varandra, att informellt på en och samma plats kunna möta och tala med så många olika och kunniga människor om frågor som engagerar. Detta förlöste en oerhörd energi och kreativitet. Naturen, miljön, byns och hotellens personliga engagemang hade en avgörande betydelse. De gav en kombination av skönhet, småskalighet och gästvänlighet. De stora mötestälten uppe vid Holen gav en flexibilitet i mötes- och umgängesformer, överlägset en fast arena. Miljön inbjöd till improvisation och självorganiserande. Deltagarna fann sig inte vara infångade i på förhand alltför inrutade program och strukturer.

Naturen och inte minst den i programmet allestädes närvarande musiken, öppnade sinnena. När 100 spelmän från trakterna runt Siljan gav järnet blev gensvaret enormt.
Vårt lokala mötte den globala. En ny form för möte och samtal hade formats.

Samtalen i Tällberg ledde fram till slutsatsen att vi lever i en tid där vi har fler väl- definierade gemensamma hot mot våra livsstilar samtidigt som vi har starkt försvagade institutioner – som EU och FN – där vi kan möta hoten gemensamt och med kraft.

Den allra viktigaste slutsatsen var att energi, klimat och miljöekvationen inte går att foga samman. Dessvärre har nog tiden också runnit ut för att vi skall kunna genomföra en ordnad och väl planerad övergång från en världsekonomi byggd på billig olja till ett system som bygger på rena energikällor. Vi vet nu att oljekonsum-tionen (och av andra fossila bränslen) är en starkt bidragande orsak till klimat-förändringen.

Katrinaorkanens intensitet och ödeläggelse är säkert till dels en funktion av havens uppvärmning. Naturen biter tillbaka.

Men oljan är också ändlig, samtidigt som efterfrågan rusar i höjden. Räkna därför
med fortsatt ökade bensinpriser vid pumpen. Detta är alls icke helt av ondo, ty så småningom kommer detta att göra de dyrare men förnybara energikällorna lönsamma.

Bo Ekman