Internationell solidaritet

När Napoleon kröntes till kejsare, valde han själv att sätta kronan på sitt huvud. Han var den ende värdige.

President Bush gör i princip samma sak när han i förra veckan lät kungöra att han själv – presidenten – skall leda och låta utföra utredningar om vem som handlat rätt eller fel i den politiska och operativa hanteringen av följderna av Katrinakatastrofen. Precis så sätter man den demokratiska processen ur spel.

Kejsaren själv sköter utvärderingen av kejsaren.

Bush lovar att gulfkusten skall byggas upp till något ”fantastiskt”, till en bild av hans eget USA. Löftena ges med glittrande ögon och brett leende.

Men ännu har inte de många tusentals omkomna fattiga plockats upp ur vattnet och ut ur husen. Trettio procent av New Orleans befolkning hade redan fallit igenom USAs allt grovmaskigare sociala skyddsnät. Det är inte för dem Bush bygger sitt USA. FN publicerade häromdagen en förödande rapport om de fattigas villkor i USA. Slutsatsen: USA är till del en del av tredje världen. Barndödligheten stiger. Bland svarta barn är den dubbelt så hög som bland vita.

Efter jordbävningen i Kobe i Japan för några år sedan dog 5 500. Där infångades tre plundrare i den sönderslagna staden. De var alla utlänningar. I New Orleans utbröt anarki. Plundring, våldtäkter, mord och mordbränder. Polisen skjuter för att döda.
Vi bevittnar ett samhälle där solidaritet och samhällsvärden till del har brustit.

Men också Bushadministrationens internationella solidaritet brister. Med arrogans attackeras FN och inte minst de multilaterala försöken att hejda de koldioxidutsläpp och den globala uppvärmning som med allra största sannolikhet bidragit till Katrinas våldsamma intensitet.

USA är en skadad nation.

Bo Ekman