Verklighetens tolk

All framgångsrik politik måste formas utifrån människors verkliga egenintressen. Makt utgår från förmågan att i fortvarighet förstå och med förstånd tillgodose dessa egenintressen. En vidare solidaritet med andra människor, än bara de allra närmaste, är en självklar del av egenintresset. Ledare som sätter principer och dogmer över människors legitima egenintressen vinner aldrig i längden. Att på dogmatiska och ideologiska grunder låta klyftor öppnas mellan medborgare och mellan nationer, mellan religioner eller etniciteter är att bädda för nederlag.

Historikern Barbara Tuchman skrev för några år sedan en lysande krönika över härskare och politiker som under historiens gång låtit "Den Höga Principen" skrida före förnuft och pragmatism. De ger sig ut, observerar Tuchman, på the March of Folley (Dårskapens väg).

Det är så lätt att överlova framtiden, att det förlovade landet skall tillhöra just dem som är, "Utvalda": Ni som skulle vara Verklighetens Folk, eller ha den rätta tron eller tillhör den rena och överlägsna rasen eller tillhör det land någon Gud har bestämt står just på hans sida. Vår Gud är oss en väldig Borg! Så sjöng svenskarna en gång på slagfältet vid Lützen.

Men historien visar att de utvaldas regimer har korta livslängder. Verklighetens krav på jobb, ekonomi, trygghet, kunskap, handel, miljö, sjukvård och gemenskap tar alltid över. Verklighetens verkliga krav pendlar för eller senare in mot att leverera det som det legitima egenintresset kräver. Egenintresset är den efterfrågan på levnadsvillkor som är grunden för ekonomisk, social och politisk utveckling och stabilisering. Allt fler miljarder deltar i dag i denna utveckling.

En politisk ledare som förstår att utforska, att stödja en sådan utveckling hon eller han blir en verklighetens tolk. Det är precis vad väljare och valrörelse behöver kunniga, pålästa, kringsynta politiker som kan hjälpa oss väljare att bättre förstå och tolka den alltmer komplexa (och därmed löftesrika!) värld som nu utvecklas.

Det gäller för alla politiker (och ordföranden för ett BP också för den delen) att bevisa för väljarna att de är vuxna den verklighet de gör anspråk att leda i.

Att utanförställa, diskriminera de som inte skulle anses tillhöra till exempel ett "verklighetens folk" är en dåraktig politisk strategi.

Att varumärka den har utmanat löjet.


Publicerad i Dalarnas tidningar: 2010-07-27 07:12