Valets gömda fråga – Vår Livsstil Måste Ändras

Partierna lämnar år 2006 efter sig en valrörelse där en av samtidens viktigaste sakfrågor, klimatfrågan, i stort sett lämnats därhän. Mörkningar har förvisso hänt förr, men klimatfrågan får långt allvarligare konsekvenser för var och en av oss än tidigare väljarsvek.

Valrörelsen har istället fått handla om de för medborgarna historiskt väl kända frågorna och riskerna – att bli arbetslös, att bli sjuk, att bli gammal, att bli förälder (och andra skäl för inkomstbortfall). För allt detta har vi etablerade välfärdssystem och försäkringar. Valkampen har stått om marginalerna i utformningen av dessa system.

Men inget av partierna har ansvarstagande och framsynt vågat artikulera den globala uppvärmningens obeveklighet och eskalerande hot. Visst, partiledare som Persson, Olofsson och Wetterstrand har kunskap. Men ingen har med pedagogisk tyngd och konsekvens lyft frågan för medborgarna i agitation och debatt. Uppvärmningens konsekvenser är obekväma.

FNs 700-hövdade klimatpanel med många hundra vetenskapsmän kommer med sin tredje rapport under 2007. Det har redan sipprat ut att den kommer att revidera sin temperaturprognos för det kommande århundradet uppåt (man räknar med en ökning på mellan 2 och 4,5 grader, och ytterligare upp till 1,5 grader på grund av självför-stärkande mekanismer). Den kommer även att ange en miniminivå för den pågående havsnivåhöjningen till knappt en meter fram till år 2100. Men IPCC säger också att spannet är upp till två meter eller mer.

Glaciärer och isar smälter snabbare än tidigare förutsett. Töande tundror frigör stora mängder av giftig metangas ut i atmosfären. I Kina har sedan maj i år (officiella uppgifter) 32 miljoner hektar åkermark slagits ut av orkaner och landerosion. Detta motsvarar två tredjedelar av Sverige. Över fem miljoner kineser har fått sina hem skövlade. Orkaner, enorma skogsbränder. Ett område stort som Italien brann i Sibirien förra året. Sverige hade sin största skogsbrand någonsin i år. Översvämningar, värmeböljor, torkperioder, förändrade havsströmmar… Allt detta pågår medan Du läser detta.

Klimatrelaterade nyheter bör rapporteras som de sammanhängande systemfrågor de är, inte som enstaka och separata – till synes alltid överraskande – händelser. Även medierna har sitt ansvar: ledarsidor, redigerare och TV-utfrågare. Svenska Dagbladets ledarsida raljerar över ”klimatmånglare”, Detta är ett anti-intellektuellt förhållningssätt. Mediernas attityd – inte bara i Sverige – präglas av oviljan att förmedla vetenskapssamhällets överväldigande konsensus. Står blott en Björn Lomborg mot 1 000 vetenskapsmän, så framställs vetenskapssamhället gärna som delat. Engelska vetenskapsakademien gick i veckan i en unik attack mot Exxons finan- siering av den lobbyn som förnekar klimatförändringen. Kalifornien meddelar idag att de avser att stämma biltillverkarna för de höga utsläppen av koldioxid. Nu dras skruven åt!

Det syns som om både politiker, företagsledare, en bred allmänhet men också en del forskare lever i föreställningen att om vi ”bara” får fram ny teknik så vore problemet fixat! Detta är nonsens. Omställningsbehoven – av teknik och konsumtionsmönster – är enorma. Dessa berör 6,5 miljarder människor i över 200 länder. Varje dag är 900 miljoner bilar i gång. 30 000 (av 4,2 miljoner) svenska miljöbilar är knappt en loska i havet. Ny teknik är alltid oprövad, aldrig problemfri. Den tar tid att skala upp. Ny teknik kommer alltid att skapa nya problem precis som nuvarande teknik har skapat de oförsonliga miljöproblem som vi nu står upp till anklarna i.

Den globala uppvärmningen går givetvis till dels att påverka – om vi handlar omedelbart, med kraft och förutseende. Men vissa processer som uppvärmningen satt igång är svåra att reversera. Inlandsisarnas avsmältning intensifieras av sin egen dynamik. Det går allt snabbare. Dessvärre är det inte möjligt för oss att förhandla med isar eller oceaner. Människan kan bara påverka dessa processer genom förändring av sitt eget beteende. Den lågmälde James Hansen vid NASA - en av forskningspionjärerna – ger oss blott tio år för att drastiskt – med 80 procent – reversera utsläppen av växthusgaser. Nestorn James Lovelock är långt mindre hoppfull. Ingen kan ifrågasätta Hansens och Lovelocks integritet.

Vi är inne i en framtid med stora och allt frekventare risker. För denna framtid är varken samhällen eller individer försäkrade. Förra året var försäkringsvärdet av orkanförödelserna i Nordamerika 202 miljarder dollar. Verkliga värdet var det mångdubbla. Nya generella välfärdssystem måste byggas, finansiella buffertar skapas.

Att se Al Gores film ”En obekväm sanning” räcker inte som kunskapsbas. Den kan tjäna som väckarklocka. Men var och en måste själv aktivt sätta sig in i frågan, övertyga sig själv. Vi behöver en nationell och global folkbildning. I Kina, detta förunderliga land, är sådana initiativ på väg inte i Sverige.

Om människor idag ägt sin kunskap och medvetenhet skulle en nej-kampanj mot trängselavgifter betraktas som stollighet, eller att som Kd främja sänkta bensinskatter. Avgasernas koldioxid är ju en av huvudorsakerna till den globala uppvärmningen.
Det är mot denna bakgrund vi med spänning avvaktar regeringsdeklarationens avsnitt
om den framtida klimatpolitiken.

Bo Ekman

för SvD