Nu tar riskkapitalisten makten över framtiden

I går ägde en viktig diskussion rum i EU-kommissionen, under president Barrosos ledning, om att stärka innovation och spetsforskning i Europa. 18 globala företag deltog i att utlinjera upp förutsättningarna för ett nytt ”European Institute of Technology”,för att stärka konkurrenskraft och innovationskraft. Behoven är utomordentliga.

Vi står inför nödvändigheten av att med ny teknologi finna en hållbar balans i den ekonomi/enerig/miljö-ekvation som inte längre går ihop. Företagen har sitt ansvar.
Det vidare samhället har sitt. De risker som klimatförändringen skapar är inte diskonterade in i dagens priser och balansräkningar. Ny teknologi behövs på område efter område. Helt nya industrier måste komma till. Det är bråttom.

Mycket av detta nya måste komma ur etablerade industriella system som till exempel
AB Volvo. Volvos stora uppgift framöver är att leverera transportlösningar som blir en del av lösningen av dagens energi- och miljöproblem och att bidra till framtida tillväxt. Volvosystemet som är uppbyggt under 80 år kan brytas ned på några få år genom styckning och kassaplundring. Ett företag som Volvo ska inte ses som delar, utan som ett system framför allt för produktutveckling. Det är styrelsens ansvar att ständigt förnya den industriella visionens innehåll och konsekvenser. Det är det som kassan är till för. Utan djärva, starka visioner om industriell förnyelse blir företag som Volvo sårbara.

Riskkapitalet drivs av kapitalmarknadernas kortsiktighet och flyktiga lojaliteter. Kapitalmarknaden är dessvärre dessutom bättre på att exploatera gamla teknologier än att föda de nya. Kapitalmarknaden drivs inte av visioner, den drivs av avkastningskrav. Många privatkapitalister skyr börsen för att skydda sina idéer från slakt och kort sikt. Men eftersom få privatkapitalister är riktigt duktiga på (eller intresserade av) att arbeta med egna pengar, strömmar också stora delar av detta kapital ut i kapitalmarknadens anonyma ocean.

Om företag som Volvo, BP, Ericsson, Nokia skulle styckas, är jag rädd för att Barrosos vision om ett ” European Institute of Technology”, som matchar de bästa i världen, inte behövs. Det får svårt att finna sina avnämare. Den industriella basen måste utvecklas på sina egna villkor, inte på riskkapitalisternas. Det är för att lösa de enorma omställningsbehov våra samhällen står mitt upp i som de stora kassorna behövs. Men dessa måste sättas i förnyande arbete.

I USA vänds nu Ford ut och in av Goldman Sachs. Ny VD är tillsatt. Aktiekursen sticker i förväntan om försäljningar och styckning. Investeringsbankers förväntan på stora provisioner bidrar med explosiv sprängkraft. Ford förmådde inte i tid förnya sin industriella vision om företagets uppgift och roll i en ny miljö-, energi- och konkurrenssituation. Detta är den styrelsens nederlag.

Maktkampen i Volvo borde vara kampen mellan konkurrerande visioner och koncept om företagets industriella framtid på – minst – 25 års sikt med alla intressenters bästa för ögonen. Nu tar riskkapitalisten makten över framtiden.

Bo Ekman