Bush i bunkern

Marken har rämnat under fötterna på Vita Huset. Makten krackelerar, fragmenteras.
En sittande president har aldrig haft så låga ”approval ratings” - 34 % - som Bush har nu. En ännu ej publicerad undersökning pekar nedåt 28 %. Cheney, den mäktigaste vicepresidenten någonsin, är nere i 18 %.

Råttorna lämnar det sjunkande skeppet; de som trosvisst eller opportunistiskt stött/ sällat sig till makten och den neokonservativa agendan. Det är val för de republi-kanska partivännerna i Kongressen den 6 november. Det gäller att skynda sig bort, så långt bort som möjligt, från förloraren i Irak och i New Orleans/Katrina och i det delvis imaginära ”kriget” mot terrorn. Bush ständiga vädjan i TV-rutan – ”trust me” – fungerar inte längre, konstaterar New York Times på ledarplats.

Maktens själva bas – förtroendet - är förbrukat.

Men det är inte bara partibröder och medier som tar avstånd. Francis Fukuyama gjorde i just New York Times häromveckan en uppgörelse med neokonservatismen och dess ideologi, samtidigt som han flyr från att ha varit associerad med den. Allt detta är inte så lite pinsamt för alla efterföljare och beundrare, inte minst i Sverige.

Fukuyama säger att de neokonservativas – Rumsfeld, Wolfowiz, - utopiska idealism
att kunna rulla ut den ideala öppna demokratin, det fria kapitalet och ”våra” mänskliga rättigheter med vapenmakt och hot, gick inte. Vapenmakt och respekt är långtifrån kommuniceranden kärl. Inte minst vi i Sverige vet ju att ”den enda vägens politik” – förenklingens förenkling – inte fungerar i den stora mångfaldens och föränderlig-hetens värld.

Fukuyamas artikel och en rad samtal med aktören i det amerikanska samhället pekar tydligt mot ett land i djup förvirring – ideologiskt och politiskt/operativt – om sin framtid. Det är precis där vi inte vill se USA.

Låt mig förmedla några röster. En senior rådgivare, som betjänat alla republikanska presidenter sedan Nixon, säger att kraven på lojalitet till Bush går ut över integritet. Chefen för en av de största och mest inflytelserika tankesmedjorna, säger att han aldrig varit med om maken till sådan rusning för ompositionering och att ”hela världen” vill försöka förstå hur USA kommer att handla under de tre långa år som återstår med Bush. En före detta demokratisk biträdande utrikesminister talar om ondskans män. Hur, frågar sig chefen för ett stort kommunikationsförlag, skall Bush kunna ta sig upp ur den grop han grävt sig ned i? ”Här i USA finns ingen vision, ingen röst – inte heller hos demokraterna”.

En ordförande för en av USAs större stiftelser berättar om ett möte med Bush i Vita Huset nyligen: ”Han betedde sig som ett rådjur som förvirrat sig upp på motorvägen – förvirrad, kompasslös”.

Studenten vid Yale berättar att han och hans kamrater har föga engagemang utanför familj och karriär. Kriget i Irak? Berör oss inte. Många Yale-studenter stupade i Vietnam. Men idag finns ingen att inrista på väggarna i Memorial Hall. De som dödas i Irak kommer från Flint, Michigan.

Bo Ekman