Världsklass i Sockenstugan

Häromkvällen räckte inte parkeringarna till runt sockenstugan i Siljansnäs. Dit kom insocknes och utsocknes för att lyssna på folkmusik i världsklass. Det blev en förklarad kväll i magiskt varm gemenskap.

Olov Johansson, förmodligen världens kunnigaste och bäste nyckelharpo-spelare, hade tagit med sig Catriona McKay, virtuos på skotsk/keltisk harpa. Upplands ljusa låtar mötte keltiska längtansfyllda ballader och snabbfotade reels. Därtill Siljansnäs egna virtouser, Kungs Levi och Alm Nils. ”Kulturbanken”, en ideell förening i Siljansnäs bjöd in till denna musikfest med polskor, potatissoppa och många skrönor.

Folkmusiken är berättande. Den plockar upp och levandegör människor, känslor och upplevelser. En god folkmusiker är därför ofta också en fängslande berättare. Låten Första Klass till Glasgow fick illustrera och ge liv åt Catrionas och Olovs upplevelserika resa från ett ödsligt slott i Högländerna. Konduktören blev så tagen av deras musik att han upplät 1:a klassvagnen som improviserad konsertsal. Kanske ett tips till Tåg i Bergslagen.

Folkmusiken, särskilt dess ständiga förnyelse, uppstår ur möten. Festivaler och stämmor är kodorden. Olov och Catriona träffades – musikaliskt – på Falu Folkmusik Festival (FFF) för fem år sedan. FFF är borta, i praktiken också Musik vid Siljan, liksom Tällbergsdraget. De nödvändiga mötesplatserna tunnas ut till förmån för satsningar på Melodifestival-producerad musik med hållbarhet för någon dag eller vecka. Kommunen tackade nej till att delta i Vinterfest, som nu blivit en stor succé i Ovansiljan.

Det är en gåta att Leksand inte har orkat samla sig till att skapa en mötesplats för dess mest hållbara och kvalitativt högtstående kulturtradition. Spelmans-musiken har aldrig ramlat ur sin elitserie. Därför är det en självklarhet för Tällberg Forum att alltid ha med minst 50 folkmusiker. Så blir det också nästa sommar i Sigtuna.

Olov Johansson gjorde en viktig reflektion innan extranumret med Eric Sahlströms klassiska ”Spelmansglädje” drog med sig alla i salen. Han sa
”Det blir alltid en speciell värme och närhet när frivilliga står för arrangemang och för maten”. Det finns en speciell Siljansnäsanda som Orvar, Bibbi och alla de andra i Kulturbanken och Sockenstugan personifierar. Tällberg Foundation fick ta del av den för några år sedan när vi förlade en fantastisk invignings-konsert till byn.

Söndagskvällen i Sockenstugan visade också att det finns en publik, hungrig och törstande efter musik, gemenskap och autencitet.

Det är för mig obegripligt att inget av alla de starka och stolta Leksands-företagen, med undantag för en slant från Sparbanken, har valt att satsa på att bli förknippade med den dynamiska, gränsöverskridande och alltid egensinniga folkmusiken.

Något redigerad version publicerad i Dalarnas tidningar 2010-11-15 under rubriken Folkmusikens berättande själ