Den tredje berättelsen

Vår tid präglas av två berättelser. Den dominerande berättelsen är den om ekonomisk tillväxt. Det är en materialistisk berättelse om jobb, välfärd, rikedom och makt. Vi antas inte kunna få för mycket av någondera. Sedan långliga tider har ekonomisk teori och politik formats för att bära berättelsen framåt. Företagsstrategier och kapitalmarknader kan numera inte fungera utan tillväxt av marknadsvärde och utdelning.

Näringslivets belöningssystem - och i ökande grad den offentliga sektorns - är konstruerade för att belöna tillväxt. Men de är också oftast konstruerade så att de eliminerar pinan för chefer som misslyckas. De eliminerar därmed också den personliga risken, som är själva kärnan i kapitalismen.

Den andra och konkurrerande berättelsen är den om tillväxtens gränser och om ekosystemens - oceanernas, atmosfärens, skogarnas, den biologiska mångfaldens - gränsvillkor. Den storyn har bara femtio år på nacken. Den berättas främst av forskare och vetenskapsmän inom en rad naturvetenskapliga områden. Kunskapen om biosfärens komplexitet ökar snabbt, därmed också insikten om dess sårbarhet. Den storyn är existentiell och moralisk.

Den ena berättelsen handlar om pengar. Den andra om miljön. Ingendera handlar egentligen om, eller utgår från, människans framtida villkor.

Man måste fråga sig varför klimatfrågan, som under förra hösten dominerade allas agendor, sedan efter Köpenhamnsfiaskot dog ut. Det var politiskt helt ofarligt att misslyckas i Köpenhamn. Det blev ingen folkstorm. Ingen minister någonstans tvingades avgå. Man bör fundera över varför? I valrörelsen har den blivit en bisats.

Jag tror vi behöver en tredje berättelse som tar människans bästa som utgångspunkt, inte ekonomin och inte ekologin. Givetvis behöver människan både ekonomiska och ekologiska resurser. De senare är en avgörande förutsättning för de förra.

Det har aldrig varit en framgångsrik strategi att både äta kakan och försöka ha den kvar. Vi kan inte såga den gren som sju och snart nio miljarder människor sitter på. Det kommer inte att gå att gömma sig för naturen. Ledande vetenskapsmän i Europa och USA varnar för att dagens mångfald av extrema väderhändelser i Ryssland, Kina, Pakistan, Niger, Chad, USA, Australien, Centraleuropa, Norra Ishavet, Honduras och Indien blir morgondagens normala.

Den här valrörelsen är förlorad i klimat-, energi- och miljöfrågan. Därför bör vi dagen efter valet påbörja samtalet om hur vi människor vill leva i framtiden. Vi är ohjälpligt beroende av, och utlämnande till varandra och till naturen.


Publicerad i Dalarnas tidningar 2010-09-17