Wednesday, November 26, 2008

Utan bilen stannar Sverige

Ingen massprodukt förenar i sig så mycket ständigt förnyad kunskap, ny teknik, nya produktionsmetoder och nya material som bilen. Utan bilen stannar Sverige, skriver Bo Ekman, tidigare Volvodirektör, nu bas för Tällberg Foundation, i ett debattinlägg i Ny Teknik.

Bo Ekman, miljöaktivisten som tar bilindustrin i försvar.

Hur kunde det gå så illa för amerikansk, delar av tysk och svensk personbilsindustri? Varför kunde en så bärande del av det moderna industri- och kunskapssamhället ställas inför ättestupan?

Fordonsindustrins betydelse för nationellt värdeskapande och industriell mångfald är oersättlig. Ett Ericsson, Telia, Nordea eller Getinge kan aldrig så på djupet bli en del av industri- och kunskapssystemet. Det är nonsens att tro att transportmedelsindustrin är ersättlig. Den är en bärande balk i de samhällen där den verkar.

En produkt av tusentals andra produkter

Det är okunnigt att hävda att bilindustrin är en ”mogen” industri, underförstått att den kan man både ha och och mista. Bilen är en produkt av 1000-tals andra produkter – mjukvara och hårdvara. Ingen massprodukt förenar i sig så mycket ständigt förnyad kunskap, ny teknik, nya produktionsmetoder och nya material. Ingen enskild industri har så djupa värdekedjor både bakåt och framåt. Bilindustrin tar emot forskning och driver forskning. Nu möter inte industrin sin marknad.Men bilindustrin skall inte ensamt stå vid skampålen för en situation där stater är piskade att gå in.

Utan bilen stannar Sverige


Det är faktiskt så som lobbydevisen lyder ”Utan bilen stannar Sverige”.
Bilen – därmed industrin – är lika viktig för ett väl fungerande samhällsliv som kreditgivning, betalningssystemet, elproduktion eller matförsörjning. Flexibla persontransporter är en samhällsfunktion, men den bör också vara god affär.

Det kortsiktiga har tagit över

Jag har haft möjlighet att följa industrins utveckling i Volvo, där jag arbetade i ledningen i 15 år, men också inifrån i GM, Ford och i viss mån Saab.
En genomgående erfarenhet är att de framtidsseende, det visionära, får stryka på foten för kortsiktig konkurrenskraft. Detta verkar bevarande, förslöande.

Alla i "trekanten" har ansvar


Bilindustrin är i Sverige som i Tyskland och USA en mäktig lobby. Företagen vill säkra sina marknadsandelar i nuet. Facken vill säkra jobben. Politiken vill säkra ekonomi och tillväxt. Det är som man inte haft råd med sin egen framtid.
I Sverige har ingen av partnerna i denna tämligen korporativistiska, disharmoniska trekant haft någon tydlig vision för vad svensk bilindustri egentligen borde vara och stå för om 20-25 år framöver. Det viktiga har varit att anpassa skatteregler, EU- och handelspolitik till att betjäna dagens produktsortiment.

Bil-lobbyn är stark


Anpassning av tjänstebilsbeskattning till Volvos och Saabs faktiska modellprogram och segment liksom motstånd mot ”miljöpålagor” har varit viktigare.
Politiken har inte haft kunskap, kurage och långsiktighet att stå emot industri-, regionala och fackliga intressen. Den har också sina egna.
Billobbyn är stark i Stockholm, Berlin, Bryssel och i Washington. Dagens bilindustristruktur är ett gemensamt ansvar för alla inblandade.

Politikerna hade en chans 1976


Om politiken år 1976 hade anammat Kaliforniens utsläppsbestämmelser och i första oljekrisens spår beslutat att inga bilar, till exempel efter 1990, skulle få dra mer är 0,4 l/mil så hade bilindustrin sett mycket annorlunda ut idag.
CO2 utsläppsmål skulle ha formulerats för tio år sedan.
Det är politikens ansvar att tänka längre än dit näsan räcker. Företagsledarna drivs idag av nästa bokslut. Marknaden är varken vis eller välvillig. Detta är inget att moralisera över. Marknaden tar aldrig det slutliga ansvaret.

Maud Olofsson, hur tänker du!?

Nu får återigen en politikergeneration bilindustrin i knäet. En pragmatisk lösning måste till precis som för banker i kris. För, Maud Olofsson, Du tänkte väl ändå inte att alla världens bilar skall tillverkas i Kina, Japan, Korea och Indien?
Ingen tror väl på fullt allvar att Merkel lägger ner delar av tysk bilindustri eller att Obama börjar sin presidentbana med att montera ned GM! Nytt kapital är en nödvändig, men alls inte en tillräcklig förutsättning. Vision och kompetens måste tillföras. Det finns naturligtvis en Bo Lundgren och Peter Norman också för bilindustrins rekonstruktion. Så märkvärdigt är det faktiskt inte.
Bilmarknaden genomsyrar allt. Att tro att bilmarknaden är en fri marknad av renaste vatten är en illusion att drömma om.
Den styrs bokstavligen av 1000-tals regler och föreskrifter i produkt, produktion, marknadsföring och i användning.
Bilindustrin är lika mycket en del av marknad som av samhälle. Den är en integrerad del av många politikområden.

Bilindustrin är en systemfråga


Trekanten bilindustri, fack och politik förmådde aldrig rubba de svenska bilföretagens fjättring till sina traditionella segment och förlösa ett nytt modell- och miljötänkande innan det blev för sent.
Alla delar de ansvaret.

Bo Ekman
2008-11-26