Sälja viktigare än att kritisera

Det enda riktigt stabila i denna tid är börsen. På ryggen av en dånande tillväxt i Kina och Indien åker västvärldens företag och ekonomier snålskjuts på tillväxtboomen. Den driver upp efterfrågan på mineraler, metaller, mat, tonnage, energi, produkter och kompetens. Tillväxten skapar nya hemmamarknader och den skapar – i Kina och Indien – en tillverkningsindustri med produktivitet och kostnadsläge som slår ut existerande industristrukturer i väst. Precis som Japan och Korea gjorde på 1970-talet.

Kina har vuxit med mer än 300 procent sen 1995. För någon vecka sedan gjorde den kinesiske presidenten statsbesök i Sverige. Besöket speglade tydligt den nya maktordningen. Villkoren för besöket – ner i detaljer – bestämdes av kineserna. Den kinesiske presidenten vägrade möta medierna och pressen. Inga spontana frågor kunde ställas. Regeringen drev inte kontroversiella bilaterala frågor som mänskliga rättigheter eller förhållanden i arbetslivet.

Bortblåst var den aggressiva Kinakritiken den dåvarande oppositionen (nuvarande regeringen) – inte minst Lars Leijonborg – gav Persson för hans klassiska berömmande ord om den ”stabilitet” den kinesiska regimen har skapat i sitt land.

På Haga Slott höll president Hu Jintao audiens för Peter Wallenberg med familj. Kontrakt för 10 miljarder samlades ihop för rituellt undertecknande.

Flera personer som deltagit under besöket vittnar om ”distans”, ”kyla”, ”kineserna bestämde allt”. Så det kanske snarare var ett svenskt statsbesök i Kina fast det ägde rum på svensk botten.

Det synes mig alltmer bli så att våra utrikesrelationer handlar mer om att sälja svenska varor och att plöja för svenska företag, än att tydliggöra våra bärande principer för mellanfolklig samverkan. Som liten, alliansfri nation är det senare lika nödvändigt som omistligt. Den kritiska rösten saknades också vid Statsminister Reinfeldts resa till president Bush i USA för någon månad sedan.

Stormakterna driver i varje läge sina egna intressen. Står den lilla nationen i vägen dras kranen åt.

Att manifestera urtydlig hållning i säkerhetspolitik, utrikespolitik och bistånds-och utvecklingspolitik i avgörande folkrättsliga frågor, mänskliga rättigheter och miljöfrågor är viktigare än marknadsföring. Detta arbete måste driva inte minst Sverige genom EU och FN.

Men i den bästa av världar går de båda hand i hand. Det synes de ha gjort på Hokkaido när Leksands politiker och företagare utvecklade sitt långvariga samarbete med vänorten Tobetsu.

Bo Ekman