Du och jag betalar notan

En miljökatastrof som kan nå episka dimensioner äter sig just nu in i några av de känsligaste och marint rikaste områden i världen. Oljan från BP’s havererade oljerigg i Mexikanska gulfen kan ta månader att få kontroll över.

Med nuvarande läckage – att döma vad vi nu vet – tar det ungefär till den 1 juni för att oljeläckan blir större än Exxon Valdez-katastrofen 1989. Men det här är ändå så oerhört mycket värre. Exxon Valdez hände inomskärs i relativt obebyggda trakter.

Mississippi-deltat är ett oersättligt ekosystem, redan under hård stress. Men oljan kommer att slå mot fiske, städer, industrier, turistnäringar längs kusten ända bort till Florida. Den kan också sugas upp i Golfströmmen.

Redan har 1000-tals stämningar lämnats in mot BP, olika myndigheter och underleverantörerna Transocean och Halliburton, där vicepresidenten Dick Cheney var VD. Många förenas i så kallade ”class action”, där till exempel alla invånare i en stad går samman i en stämning av BP. Som jämförelse kan nämnas att befolkningen i den lilla staden Coca i Ecuador gått samman och stämt Texaco/Chevron på 170 miljarder för oljeföroreningar som är ringa i jämförelse med vad som nu står för dörren.

Det går ännu inte att lita på siffror om läckagets volym därnere en och en halv kilometer under havsytan. Redan har bedömningarna mer än fördubblats till 800 000 liter om dygnet. Detta kan 10-dubblas. Sifferexercisen är också ett spel om ansvar för kommande skadestånd. Obama är tydlig: BP skall betala. Men pengar kan inte återställa deltat.

Den 25 mars 1980 besökte jag Statfjordplattformen ute i Nordsjön. En väldig upplevelse mellan himmel och hav. När vi skulle fara tillbaka de 18 milen till Stavanger hade stormen börjat piska havet. Vågorna gick 6 meter höga. Två dygn senare, kl 15.30 den 27 mars kantrade hjälpplattformen Alexander Kielland. 123 människor dog. Stormen hade blivit till orkan. Vågorna gick nu 12 meter höga.

Jag har besökt många oljefält runt världen. Alla läcker på något sätt. Pipelines läcker, fartyg bryts sönder. BP hade för några år sedan stora miljösmällar i Alaska och Texas.

Ju svårare oljan (och gasen) blir att utvinna, desto mer komplicerad blir tekniken, desto större risker, desto högre kostnader, desto högre bensinpris.

Konflikten mellan marknadens (=ditt) oljeberoende och stegvis ökande leveransproblem och produktionskostnader är en realitet.

Sötebrödsdagarna är över. Det finns ingen annan som kan betala notan än du och jag.

Publicerad i Dalarnas tidningar 2010-05-12