Komma överens

Besökare i våra trakter har alltid fångats av harmonin mellan natur och människans bebyggelse. Ofta menar besökarna att Dalarna är sinnebilden för idyllen.

Men ett levande samhälle fungerar aldrig som en idyll i den mening att det vore fritt från konflikt. Samhälle och gemenskap blir till först när vi kommer fram till konstruktiva lösningar som alla hyggligt kan acceptera. Det är det vi kallar för samförstånd eller konsensus.

När vi inte har bra former för att lösa våra konflikter eller när förtroendet för styrelser, ledarskap och processer går förlorat så fungerar inte längre samhälle och gemenskap. Att förena motsatta intressen i kompromisser har varit den viktigaste principen i vårt samhällsbygge.

I Sverige har vi sedan urminnes tider varit bra på att skapa samhällelig stabilitet. Vår demokrati har djupa rötter i företeelser som allmänning, byalag och allemansrätt. I Tällberg, till exempel, köpte tio intressenter loss stationsområdet för att säkra detta för byns framtid. Så kom en ny allmänning till år 2007.

Så har gemensamma snarare än motsatta intressen skapats.

Jag tror att vi i den globala politikens svåra konfliktlösning måste gå ifrån principen om intressen i konflikt till principen om gemensamma intressen som grund för hållbara avtal inom viktiga områden som klimat, vatten och oceaner.

En framgångsrik förhandling utgår från problemets kärna. I miljöfrågorna är kärnan att naturresurserna inte räcker till för nuvarande konsumtionsnivåer. Förändring måste alltså ske till förmån för det gemensamma bästa.

Är detta möjligt? Givetvis! Det som i tidigare epokers perspektiv var otänkbart, har ändå gjorts möjligt genom människor förmåga till anpassning och att komma överens.

Bo Ekman


för © Dalarnas Tidningar, 1 januari 2008

Länk till artikeln