Samtidigt som både den politiska och
kommersiella normen predikar hållbarhet eldar vi som aldrig förr under
förändringens grytor. Det har blivit en del av samhällsnormen idag att vara
entreprenör, förnyare, innovatör.
De löften som ställs ut är inte hållbarhet
och stabilitet utan förändring och instabilitet. Stabilitet och hållbarhet
föreställs kunna uppnås genom destabilisering av det existerande.
Precis häri ligger en av tidens stora
politiska konflikter. Å ena sidan drömmen om den evigt stabila, beständiga,
pålitliga, den tidtabellsbundna tillvaron – å andra sidan förändring,
förnyelse, visioner, experimenterande, tillväxt. Ett samhälle där var och en
ska ha största möjliga frihet att förverkliga sina egna drömmar.
Denna konflikt om hur det fortsatta samhällsbygget
ska lösas är inte artikulerad för väljare, konsumenter eller arbetsmarknad. Så
länge som det inte erbjuds någon politisk lösning på lokal nivå förblir det
omöjligt att nå en sådan på global nivå. Det blir, till exempel, inget globalt
klimatavtal.
Enligt min mening så är klimatproblemen
väldefinierade: orsaker, förlopp och konsekvenser. Teoribildningen synes mig
tillförlitlig. Men också om detta står strid.
Problemet är inte analytiskt och kognitivt.
Problemet är politiskt och förhandlingsorganisatoriskt.
Vi har varken mål, medel eller metoder som
gör det möjligt att samfällt lösa problem som vi samfällt genererar, oavsett
nationalitet eller etnicitet. Solidariteten och ansvaret slutar vid gamla
gränser.
Huvudproblemet är alltså
konstitutionellt. Vi arbetar inom en ordning vars organiserande princip om
territoriell integritet tillhör en tid då gränsen betydde också gräns för
ansvaret.
Men det är en sinkadus om en orkan väljer
väg över Honduras, Mexico, Texas, Florida eller New York. Det är också en
sinkadus om det blir Filippinerna som drabbas hårdast av en tyfon och inte
Vietnam, Kina eller Taiwan.
Det är geologiska och klimatologiska
tillfälligheter som avgör var jordbävningar eller översvämningar inträffar. Men
dessas följder är ett globalt ansvar i den globalt ömsesidigt beroende ekonomi
som vi lever i.
Men just nu går den politiska opinionen i
motsatt riktning. Ny-nationalismen växer inte bara i Sverige utan också i
Europa och i Nordamerika.
Detta ser vi på område efter område,
från ungdomsarbetslöshet till flykting-politik, till oförmågan att släcka ett
krig som det i Syrien eller utrota fattigdom som i Indien.
Människan arbetar inom ramen för en ordning
som aldrig varit hållbar, i den meningen att den producerar de lösningar vi
behöver för den framtid som ännu inte infunnit sig.
Evolutionens dynamik arbetar på alla
nivåer: bland Higgs-partiklar, micro-organismer bland instabila, sociala och
ekonomiska ordningar, bland globala klimatologiska eller instabila och komplexa
planetära system. Framtiden är i framtidens händer.