När Hillary kom till Tällberg

I juni 1991 besökte Hillary Rodham Clinton Tällberg Foundation i en workshop som handlade om framtidens ledarskap. 25 år senare, igår, deklarerade hon sin kandidatur till att bli demokraternas kandidat vid 2016 års presidentval i USA.

Det var också maken Bill Clintons avsikt att komma till Tällberg, men ett bud från Michail Gorbatjov att mötas fick honom att fortsätta direkt till Moskva efter mellanlandning i Stockholm.
Makarna Clintons intresse att komma till Tällberg och Sverige var att närmare få tillfälle att studera Den Svenska Modellen och dess förmåga att i samverkan många parter emellan lösa svåra sociala och ekonomiska problem.
Hillary Clinton stannade i nästan en vecka i Sverige. Hon ägnade tiden framför allt till att sätta sig in i arbetsmarknadspolitiken, lönebildning och välfärdssystemen, inte minst socialförsäkringarna.
Vad som särskilt lockade Hillary Clinton var den svenska modellens förmåga till sammankoppling av ekonomisk tillväxt, social välfärd och jämlikhet. Hon har inte minst i rollen som utrikesminister i Obama-administrationen praktiskt arbetat för kvinnors ledarskap och ställning i politiken och i världssamfundet. I de sammanhangen har hon också engagerat en annan Tällberg-gäst, tidigare centerledaren Maud Olofsson. Det är nu mycket möjligt, ja troligt, att den förste svarte presidenten kommer att följas av den första kvinnliga presidenten. Kanske, förhoppningsvis, blir kvinnors förändrade ställning i våra samhällen den största sociala/kulturella revolutionen under det 21:a århundradet. Den svenska utrikesministern är en av spjutspetsarna i denna pågående förändringsprocess.
Hillary Rodham och Bill Clinton möttes vid Yale-universitetets juridiska fakultet, dess ”law school”. Vem av de två som är den största politiska talangen är svårt att säga. Men Hillary visade sig i Tällberg besitta en fenomenal förmåga att lyssna och förstå, oavsett om diskussionen gällde åldringsvård, arbetsorganisation på verkstadsgolvet eller handelspolitik. Hillary Rodham Clinton hade förresten med sig sin dotter Chelsea, som då var i yngre tonåren, nu nybliven mamma.
Så fort Bill Clinton hade tillträtt som president i januari 1993 fick Hillary Clinton ansvaret för att reformera det amerikanska sjukförsäkringssystemet. Om detta följde en utdragen och tidvis bitter politisk strid, både inom det demokratiska partiet och givetvis med republikanerna. Paret Clinton gick förlorande genom dessa strider, men under Obama-administrationen har många konkreta steg tagits.
Med svensk politisk måttstock får Hillary Rodham Clinton närmast betraktas som vänsterliberal eller kanske till och med socialdemokrat. Människors välfärd är fundamental i hennes politiska förkunnelse.
Med Hillary Rodham Clinton får demokrati, jämställdhet, mänskliga rättigheter och den nödvändiga förnyelsen av det geopolitiska spelet en urstark företrädare i Vita huset. Vägen dit är påbörjad men kommer att bli törnbeströdd.
Bo Ekman

(Publicerad i Dalarnas Tidningar 2015-04-14)

 

Skallmätningar vid Siljan

Hösten 1920 antog Sveriges Riksdag enhälligt en motion framlagd av socialdemokrater och bondeförbundare om att inrätta ett rasbiologiskt institut vid Uppsala Universitet. Det skulle bli det första i sitt slag i världen. Alla partier var ense så någon formell omröstning behövde inte verkställas.

Motionen var skriven av en Hjalmar Lundborg. Han blev institutets chef mellan år 1922 och 1935. Institutet fick sina lokaler i självaste dekanhuset, alltså den teologiska fakulteten.

Institutet verkade för så kallad rashygien: hålla den svenska folkstammen ren och hel. Ett led i detta blev det så kallade eugenikprogrammet, som pågick mellan 1934 och ända fram till 1976. Under detta program steriliserades 63 000 personer, som inte ansågs lämpliga att föda barn. Omkring hälften antas ha tvångssteriliserats, framför allt unga kvinnor.

Rasismens rötter sitter djupt är djupt sammanvävd med den svenska historien. Ett exempel är en skrift utgiven av Svenska Turistföreningen om ”De svenska fjäll-lapparna”, som utgavs 1947 beskrivs ”lappen” som lynnig, glad och godmodig men också känd för sin slughet och närighet. Författaren citerar en ”film-man”, som menade ”att förhandla med en lapp är som att förhandla med tio judar samtidigt”.

Här i Dalarna fick rasantropologen Bertil Lundman publicera sina uppsatser om skallmätningar och rasbestämningar av befolkningen i olika Siljans-socknar under mer än tio års tid, ända in på 1940-talet.

I Gustaf Näsströms klassiker om ”Dalarna som svenskt ideal” (1937) återfinns en mycket välskriven uppsats om Gustaf Ankarcrona. Han beskrivs som en genom livet ”aggressiv antisemit”. Han bjöds därför aldrig hem till Anders Zorn, vars hustru Emma var judinna. Ankarcrona var den självutnämnde stamhövdingen, bärare av tidens idolisering av svenskhet och allmoge. Ankarcrona grundade den svenska moderna hembygdsrörelsen som blev en konstruktiv motkraft mot industrialiseringens svep över land och bygd. När Ankarcrona dog 1933 hade han porträtt av Hitler och Hindenburg på skrivbordet i sitt hem på Holen i Tällberg. Ankarcrona var en del av en tidsanda som havererade i Andra Världskrigets kaos.

Men, återigen hårdnar kampen om vem som ska få räknas som svensk, ska få bo här, om vilka värderingar som ska få råda. Den pågående migrationen driver fram nya frågeställningar. Ankarcrona fick äran att formulera devisen för Vasaloppet år 1923. Den blev: ”I fädrens spår för framtids segrar”. Med tanke på Vasaloppets internationalisering och deltagarnas etniska mångfald kanske devisen borde moderniseras till ”Ur fädrens spår för framtids segrar”. Den fråga som blir alltmer påtaglig och viktig för alla nationer att ge svar på är den om hur vi i hela världen ska kunna leva tillsammans. Något alternativ gives inte.

För omkring 100 000 år sedan fanns minst 6 olika varianter på arten Homo. Nu återstår det endast en – Homo Sapiens. 
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2015-04-08

Att förena principer med pragmatism

På juldagsmorgonen 1972 satte sig Olof Palme vid köksbordet hemma i Vällingby. I ilska och vanmakt skrev han ett uttalande om de amerikanska terrorbombningarna över Hanoi. USA’s reaktion blev att kalla hem sin Stockholmsambassadör. Tre år senare tvingades USA dra sig ur Vietnam.
USA’s dåvarande utrikesminister Henry Kissinger hade 1972 inlett hemliga förhandlingar med Hanoiregimen. 1971 tog han initiativet till en normalisering av USA’s relationer med Kina. Han tilldelades, tillsammans med sin vietnamesiske medförhandlare Le Duc Tho, Nobels Fredspris 1973. Denne avstod från att ta emot det kontroversiella priset, eftersom kriget fortfarande pågick.
Kissinger har i sina eftermälen efter Palme uttryckt sig med den största respekt. Jag tror till och med att han anser att Palmes – och Sveriges - opinionsbildning något bidrog till att vidga förhandlingsfönstret för amerikanerna.
Palme var ingen duvunge i internationella relationer. Han var resultat-orienterad. Han förstod att vapen behövs för att både skapa och försvara demokrati och mänskliga rättigheter. Därför stödde han till exempel den kontroversiella vapenaffären med Indien, den så kallade Boforsaffären.
Nu är det Margot Wallströms tur att söka förena demokrati och vapen i det snårigt komplexa Mellanöstern. Samtidigt som islamofobin sprider sig i Europa och i Sverige är Sverige återigen steget före den konventionella västopinionen. För detta får hon ovett från näringslivet. Hugg och slag från oppositionen. Intet annat att vänta. Näringslivet har inget annat intresse än sitt eget. Så ska det också vara.
Saudiarabien är ett ungt land, etablerat 1932. En beduinhövding, Saud, besegrade och förenade stammarna på den Arabiska halvön. Inom territoriet ligger de heliga städerna Mekka och Medina, där profeten Muhammed verkade på 600-talet. Uppdelningen av islam i huvudsekterna Sunni och Shia skedde redan på 700-talet. Ingen av dessa sekter är entydiga. Islam är en mångtydig religion. Saudiarabien är företrädesvis Sunni, medan ärkefienden Iran är Shia.
Oljefyndigheterna i Saudi gjordes år 1937. Saudiarabien fick därigenom omedelbart en central geopolitisk ställning. Saudiarabien har fortfarande stor makt över oljepriset. Ett lågt oljepris skadar Iran (och Ryssland).
Saudiarabien är komplext, mångtydigt och motsägelsefullt. Landet är en modern välfärdsstat samtidigt som det – till dels – bygger på barbariska tillämpningar av religiösa och politiskt/konstitutionella principer. Den pågående moderniseringen av Saudiarabien är en balansgång på slak lina. Å ena sidan behovet av snabba insteg i ett samhälle som bygger på Deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna, å andra sidan att undvika den fasansfulla konflikt som ett sammanbrott för regimen i Riyadh skulle medföra i hela Mellanöstern.
Margot Wallströms initiativ i Palestinafrågan och ökat diplomatiskt tryck på moderniseringen i Saudiarabien är välbetänkta bidrag till den processen.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2015-03-19 

Expeditionsregering

Väljarnas budskap i valet den 14 september 2014 var egentligen att inget parti, inget block ska ha hela makten. Deras budskap var: ”bryt upp, bryt upp, den nya dagen gryr”... för att citera Karin Boye’s tidlösa dikt. Man skulle också kunna citera Nils Ferlin’s ”När skönheten kom till byn, var klokheten redan där”… Dikten är, som alltid, sannare än verkligheten.
Nu blev resultatet av valet att den tragikomiska paradoxen att en ny regering av socialdemokrater och miljöpartister tillträder men ska regera utifrån motståndarnas budget fram till nyvalet den 22 mars, 2015. I politiken är sannerligen allting möjligt.

När nu nyval, eller vad det nu heter, ska hållas i landet, borde en expeditionsregering utses av talmannen intill dess en ny legitim regering träder till. Detta skulle samtidigt ge en chans för de verkliga politiska begåvningarna att komma till tals, åtminstone för en stund. Här är mitt förslag till expeditionsministär:

• Statsminister Eva Hamilton, nyligen avgången chef för SvT
• Finansminister Göran Persson, tidigare statsminister
• Finansmarknadsminister Erik Berglöf, chefsekonom på The European Bank for Reconstruction and Development
• Utrikesminister och försvarsminister Carl Bildt, tidigare statsminister
• Globaliserings och medlingsminister Jan Eliasson, vice generalsekreterare i FN
• Minister för lärande, skola och forskning Karin Markides, rektor för Chalmers tekniska universitet
• Näringsminister Carl Bennet, ordförande i Getinge AB
• Energiminister Lars Idermark, koncernchef Södra
• Miljöminister Maria Wetterstrand, tidigare språkrör i Miljöpartiet
• Vargstamsminister Maria Norrfalk, landshövding i Dalarna
• Sjukvårdsminister Carola Lemne, VD Svenskt Näringsliv, tidigare chef för Danderyds sjukhus
• Äldreminister Barbro Westerholm, riksdagsledamot
• Barn och ungdomsminister Johan Oljeqvist, Fryshuset
• Infrastrukturminister Nalin Pekgul, tidigare ordförande för S-kvinnor
• Digitaliseringsminister Niklas Zennström, IT-miljardär
• Kulturminister Marie-Louise Ekman, fd Dramatenchef
• Idrottsminister Björn Ferry, Prövapåare
• Poesiminister Göran Greider, chefredaktör Dalademokraten
• Arbetslöshetsminister vakant

Publicerad i DT 2014-12-15

När instabiliteten blir normen

Förra veckan var jag inbjuden till två möten som var för sig representerade två skilda världsbilder av verklighet och framtid.

Det ena ägde rum i ABF-husets slitna lokaler på Sveavägen i Stockholm. Det hade som rubrik: ”När Larmen Tystnar”. Det andra ägde rum någon kilometer därifrån på Villagatan i en PR-byrås eleganta omgivning.

Båda mötena handlade om teknik, samhällsförändring och framtid. I ABF-huset hade en rad miljöorganisationer samlat till agitation om förestående syndafall. Publiken var tudelad: dels en bastant grupp, +70 och dels en stor grupp -30. Fruktan stod som spön i backen för barnens och barnbarnens framtider. Att bry sig om barnbarnens miljö tycks vara definitionen på långsiktighet.

På Villagatan var TEDx organisatör. TED är en amerikansk företeelse med flera decennier på nacken. TED uttyds Technology, Education and Development. Dess specialitet är att förpacka budskap i moduler om max 18 minuter: Framtids-optimistiskt, entreprenöriellt, pedagogiskt. Kort sagt: Här salubjuds en optimismens framtid! X-et i TEDx betyder att affärsmodeller tillämpas på export, som till exempel här i Sverige.

Vid TEDx-mötet i Stockholm var publiken mellan +30 och -50, dvs dagens tongivande, tämligen narcissistiska generationer. Temat för TEDx var den nya IT-teknikens och nätets påverkan på demokratin och diplomatin. Huvudtalare var Carl Bildt, som gjorde en lågmäld och eftertänksam analys. Inte agitatorisk. Han följdes av ett nyhetsankare från (konservativa) amerikanska FOX News. Hennes stora poäng var att hon var något så ovanligt som ett lesbiskt nyhetsankare.

De här två mötena så här alldeles i början av ett viktigt valår visar i all enkelhet hur djupa klyftorna är mellan olika väljargruppers skilda föreställningsvärldar. Att vinna någon homogen väljarmajoritet för någon gemensam vision eller samtids-analys synes mig omöjlig.
Fragmentiseringen i politiken syns därför logisk. Den följer av fragmentering av samhälle, skolor, samhällsservice. Den kommer att fortsätta. Varje grupp vill ha sitt. Breda majoriteter tillhör en gången tid. Blocköverskridande lösningar är önskedrömmar. Men även regeringskoalitioner kommer att bli allt svårare att tråckla ihop.

Därmed blir instabilitet snarare normen än de långsiktigt fasta positionernas politik, som – teoretiskt – är förutsättningen för till exempel ett starkt försvar, välfinansierad välfärd, tryggade pensioner, full sysselsättning, tåg som går…