Skallmätningar vid Siljan

Hösten 1920 antog Sveriges Riksdag enhälligt en motion framlagd av socialdemokrater och bondeförbundare om att inrätta ett rasbiologiskt institut vid Uppsala Universitet. Det skulle bli det första i sitt slag i världen. Alla partier var ense så någon formell omröstning behövde inte verkställas.

Motionen var skriven av en Hjalmar Lundborg. Han blev institutets chef mellan år 1922 och 1935. Institutet fick sina lokaler i självaste dekanhuset, alltså den teologiska fakulteten.

Institutet verkade för så kallad rashygien: hålla den svenska folkstammen ren och hel. Ett led i detta blev det så kallade eugenikprogrammet, som pågick mellan 1934 och ända fram till 1976. Under detta program steriliserades 63 000 personer, som inte ansågs lämpliga att föda barn. Omkring hälften antas ha tvångssteriliserats, framför allt unga kvinnor.

Rasismens rötter sitter djupt är djupt sammanvävd med den svenska historien. Ett exempel är en skrift utgiven av Svenska Turistföreningen om ”De svenska fjäll-lapparna”, som utgavs 1947 beskrivs ”lappen” som lynnig, glad och godmodig men också känd för sin slughet och närighet. Författaren citerar en ”film-man”, som menade ”att förhandla med en lapp är som att förhandla med tio judar samtidigt”.

Här i Dalarna fick rasantropologen Bertil Lundman publicera sina uppsatser om skallmätningar och rasbestämningar av befolkningen i olika Siljans-socknar under mer än tio års tid, ända in på 1940-talet.

I Gustaf Näsströms klassiker om ”Dalarna som svenskt ideal” (1937) återfinns en mycket välskriven uppsats om Gustaf Ankarcrona. Han beskrivs som en genom livet ”aggressiv antisemit”. Han bjöds därför aldrig hem till Anders Zorn, vars hustru Emma var judinna. Ankarcrona var den självutnämnde stamhövdingen, bärare av tidens idolisering av svenskhet och allmoge. Ankarcrona grundade den svenska moderna hembygdsrörelsen som blev en konstruktiv motkraft mot industrialiseringens svep över land och bygd. När Ankarcrona dog 1933 hade han porträtt av Hitler och Hindenburg på skrivbordet i sitt hem på Holen i Tällberg. Ankarcrona var en del av en tidsanda som havererade i Andra Världskrigets kaos.

Men, återigen hårdnar kampen om vem som ska få räknas som svensk, ska få bo här, om vilka värderingar som ska få råda. Den pågående migrationen driver fram nya frågeställningar. Ankarcrona fick äran att formulera devisen för Vasaloppet år 1923. Den blev: ”I fädrens spår för framtids segrar”. Med tanke på Vasaloppets internationalisering och deltagarnas etniska mångfald kanske devisen borde moderniseras till ”Ur fädrens spår för framtids segrar”. Den fråga som blir alltmer påtaglig och viktig för alla nationer att ge svar på är den om hur vi i hela världen ska kunna leva tillsammans. Något alternativ gives inte.

För omkring 100 000 år sedan fanns minst 6 olika varianter på arten Homo. Nu återstår det endast en – Homo Sapiens. 
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2015-04-08