Tech-talk at Google

On the 12th February, Bo Ekman was invited to Google to give a ”Tech-Talk”.

Google is located in Mountain View, adjacent to Palo Alto and Stanford. It’s beautiful campus radiates intensity and creativity. A beautiful sculpture garden welcomes the visitor to the main entrances. Just outside the main entrance were this day parked a fleet of the driverless cars that Google has created and produced. It was quite awesome to see them take off and mix effortlessly into the traffic streams.

Google is an extremely creative company, venturing into the futures of artificial intelligence, robotics and complex systems. I was invited by the outfit that scans the horizons for new ideas in the context of biological, genetic, social and technological evolution. The person who took care of me, Paul Nichols, had his post-graduate training from Harvard Divinity School. That tells about the breadth and depth of knowledge supplied at Google. His boss, Nicklas Lundblad, told me that it is now more difficult to enter Google than to enter Harvard or MIT!

I chose to talk about how the Tällberg Foundation has evolved over 30 years without any formal, strategic objectives or plans. Our evolution has been guided by the questions that we have been able to formulate together with thousands of participants that have come our way. I also chose to show Nora Bateson’s wonderful film about her father, Gregory Bateson, “An Ecology of Mind”. That film is a wonderful illustration of human and biological evolution of which also the Tällberg Foundation is a part.

After the talk, I took off to visit an old friend whose new project comes out of both his worry about environmental degradation and his hopefulness that the avalange of new technologies will help us correct mistakes and side-stepping. His project is to revive lost species.

Om arbete måste vi tänka om

Sveriges unga är fördelaktigt positionerade för den bråkiga framtid som breder ut sig. Sverige har i praktiken redan genomfört övergången från industrisamhälle till ett samhälle som lever av produktionen av tjänster och kunskap. Mindre än 10% av arbetsmarknaden är sysselsatt i direkt produktion i industri, skogs- och jordbruk. Även i ett industriföretag som Volvo Personvagnar arbetar bara runt 50% av 22 000 anställda i direkt produktion. Av dessa är dessutom en betydande del tjänsteproducenter, t ex programmerare, utbildare och personer sysselsatta i underhåll.

Detta innebär inte att våra behov av industriprodukter har minskat radikalt. Däremot har produkternas ”innehåll” förändrats. De innehåller idag så mycket mer av kunskap och tjänster. Den utvecklingen kommer att fortsätta. Allt färre kommer att producera allt mer, dessutom med allt mindre insatser av allt dyrare råvaror och energi. Robotiseringen, digitaliseringen och insatser av artificiell intelligens fortsätter.

Detta är till fördel för ett land som Sverige med en välutbildad befolkning, vars kompetens vuxit fram genom industriell evolution under 150 år. Detta är dåliga nyheter för utvecklingsländer, där arbetsmarknaderna flödar över av underutbildad ungdom. Av jordens befolkning är 43 procent under 25 år. (UNFPA, The State of World Population 2011)

Den traditionella vägen till högre levnadsstandard – stegvis industrialisering - är inte tillgänglig för dessa länder. Både jordbruk och produktion har blivit högteknologisk processindustri, allt mindre arbetsintensiv.

För 30 år sedan var ”normal” arbetslöshet ca 2-3 procent. Idag är normen 8. I Spanien är arbetslösheten 25 procent, i Indien 11 (mörkertalet är dock stort). (Utrikespolitiska Institutets Landguide)

Detta väldiga arbetskraftsutbud kommer inte inom överskådlig framtid möta en motsvarande efterfrågan på arbetskraft, som kan hålla arbetslösheten inom rimliga gränser. Begreppet ”full sysselsättning” tillhör en svunnen 150-årig industrialiseringsepok. Detta har och kommer att få djupgående konsekvenser på politik, ekonomi och migration.

Växande områden för meningsfull sysselsättning kommer att bli utbildning och lärande, kommunikation, miljövård, omsorg, konstnärligt skapande, idrott och underhållning. Att vara i utbildning kommer att jämställas med det vi idag kallar ”riktiga” jobb. Alternativet för många blir sysslolöshet.

Denna utveckling kommer att tvinga fram en anpassning av beskattnings- och fördelningsprinciper. Transfereringar kommer att behöva ske från hårdrationaliserade processföretag inom produktion och service, till människor som inte får tillgång till konventionell arbetsmarknad. De vinster det arbetande kapitalet gör i sådana företag måste föras över till finansieringen av meningsfull och samhällsutvecklande sysselsättning för allt fler.

En sådan operation är relativt lätt att genomföra i ett land som Sverige men däremot ytterst svår i länder som har brutaliserande överskott på unga människor i förhållande till de framtider som erbjuds.

Därför kommer vi att få se en myckenhet av social oro och kaos runt om världens ”Tahrir-torg”.

Det finns ingen större demokratisk fråga än att få ungdomar i meningsfull sysselsättning.


Publicerad i Dalarnas Tidningar 2013-02-04

Lincoln

I had the privilege yesterday to attend a preview here in Stockholm of Steven Spielberg’s portrait of President Abraham Lincoln.

It is a full-sized movie of a man with a character which is larger than life. The film covers the final political process pushing through the House of Representatives, the 13^th Amendment on the abolishment of slavery and the ensuing peace and murder.

This film is a lesson in the practice of democracy, covering the full space between sublimity and the brutality of canvassing the last votes. Victory was never certain, but it arrived. As Nayan put it, “this movie is a lecture defining the meaning of principled pragmatism”.

It is a movie to be revisited again and again. It is a lesson in the hardest of disciplines, that of exercising one’s character without corrupting others or corrupting oneself, facing the truths of oneself. In the midst of the turmoil of politicking self-promotions, slander, intriguing, media hyping - everyone, of course represents the noblest of causes. Lincoln rests on a very, very clear foundation which is adequately amplified by Spielberg: equality, freedom, democracy. These three pillars are completely inseparable, never to be corrupted, never to be sacrificed.

The film argues forcefully the case for constitutional integrity, the rule of law and everyone being equal before the law, however different they may be as individuals. The film is a forceful reminder of, that the debates that are underway on governance beyond the nation-state, must always be based on the democratic principles. That principle and only that principle can generate legitimacy. Lincoln saw no short-cuts. He was strong enough to take the qualms to sacrifice 600 000 lives. He met death eye to eye on the battle field, in the hospitals but he never let sentimentality cloud his judgment on what principles he represented as an individual and as a nation.

Spielberg tells a necessary story to our time. We should think about it and talk about it and let the story inspire our own thinking about how we act and why.

/Bo

Breaking times

För någon vecka sedan tilldelades den Europeiska Unionen Nobels Fredspris i Oslo Rådhus. När priskommitténs ordförande Thorbjørn Jagland sammanfattade grundarnas vision och Europas och främst Tysklands episka förändring under 65 år brast fördämningarna i salen.

Applåderna växte till en orkan i insikten om att utvecklingen av ett politiskt, överstatligt ramverk har gjort krig otänkbart i Europa. Fredsprocessen – kärnan i EU-projektet - är irreversibel. Angela Merkel, den tyska förbundskanslern och den franske presidenten Francois Hollande satt bredvid varandra i Rådhuset. Jag har aldrig tidigare sett Merkel med tårar i ögonvrån. Belgaren von Rompuy, president i EU’s Ministerråd, slutade sitt anförande på tyska ”Ich bin ein Europäer”.

Fred är en komplex process. Vapenvila är blott ett frostigt eld-upphör, fyllt av rädsla och hat. Europa har fred. Inte vapenvila. Man kan jämföra situationen i Europa med situationen i Mellanöstern. Mellanöstern saknar idag en gemensam vision för områdets politiska och ekonomiska principer, därmed också ytterst för medborgarnas säkerhet.

Det är naturligtvis inget annat än ett konstitutionellt underverk att 27, snart 28 nationer samlats i en pragmatisk, överstatlig gemenskap, ytterst byggd på demokrati och mänskliga rättigheter. Många av dem också medlemmar i en monetär union med gemensam valuta.

I detta nu skakas några länder i EU – Grekland, Spanien, Portugal av mycket svåra finansiella kriser. Men kom ihåg att för blott 20 år sedan skakades Sverige av finansmarknadens misstro, 500 procents ränta och fiskal misskötsel. Banker som stod på näsan. Några fick nödlån. Nu samlas Euroländerna till att forma en ny tillsynsmyndighet, Bankunionen. Detta behövs för att stävja vanskötsel av offentliga finanser, men också att stävja privat finansiell rovdrift.

Det är bara demokratin – den alltid så komplexa och mödosamma – som kan skapa säker fred. Banker och finansmarknader kan bara fungera under demokratins villkor, alltså i solidaritet och med ömsesidigt ansvarstagande för varandra. Pengars värde vilar på en enda faktor: förtroende.

I en globaliserande värld måste demokratin nå längre än det egna landets gränser. De starka måste hjälpa de svaga. De starka kommer också bli svaga och de svaga kommer att bli de starka. Ingenting förblir vad det en gång var. Detta är varken gott eller ont. Vi behöver inte gå längre än till oss själva för att inse att 1960- och 70-talens svenska övermod blev 1990-talets fall. Men nu har vi repat oss igen.

EU är det allra främsta exemplet i världen på globaliseringens praktiska politiska möjligheter. Detta borde klimat-, handels-, och fattigdoms-förhandlingar lära sig mer av.


Publicerad i Dalarnas tidningar 2012-12-27

Låt moralen vara vägledande

Det har varit mycket stånk och stök över representation och fest i de allra förnämsta av medier. Jag har aldrig förstått skillnaden i att vara försiktig i offentligt finansierad verksamhet, i partifinansierad, i aktieägarfinansierad, i medlemsfinansierad eller i gåvofinansierad verksamhet. Gäller inte samma moral var man än verkar?

Skulle Annie Lööfs julfest med sina medarbetare i departementet bli mer aptitlig för att den betalas av partimedlemmarnas pengar vare sig dessa ytterst kommer ur skattefinansierat partistöd, reavinster av förlagsförsäljning eller av den mikroskopiska medlemsavgiften, 150 kronor per år?

Jag läste härförleden att Nobelpriset ska sänkas med 20 procent. Men i konsekvensens namn borde väl då Nobelfestens överdåd minskas för att åtminstone kunna återställa något av värdet av priset, om inte till forskningens fromma så åtminstone till pristagarnas vällevnad.

Mig veterligt har ingen kritik riktats mot Stiftelsen för Strategisk Forsknings (SFF) handläggning av sitt uppdrag att oväldigt utvärdera ansökningar om forskningsanslag. Stiftelsen delar ut 600 miljoner kronor om året. Nobelstiftelsen delar ut 80 miljoner i prispengar, för redan genomförd forskning som lett till vetenskapliga genombrott. Ingen kritik har riktats mot SFF för korrupt handläggning men däremot för middagen som var en form av tack-för-gott-arbete till forskarna.

I rättssäkerhetens namn bör inte människor dömas i mediedomstolar. De ska dömas i de juridiska och administrativa rättsorgan som rättsväsendet erbjuder. Det är chefers ansvar att stå upp för medarbetare – vare sig man är minister, styrelseordförande eller ägare. Sladdret får inte ta över och springa före fakta, analys och omdöme.

Jag äter då och då på en restaurang på medelprisnivå i Stockholm. Ägaren kom fram till mig häromdagen och frågade: Vad det är som händer? Folk brukar ju ta ett glas vin eller två till maten. Men nu ber politiker som äter här om två notor, en för maten och en för vinet, om de ens vågar beställa något. Den ena får staten betala, den andra får partiet betala.

Direkt och indirekt består förmodligen 50 procent av kostnaden för det du äter på restaurangen av direkta och indirekta skatter och bidrag - genom alla produktionsled från foder till kött, från ax till limpa, från potatis till brännvin.

Njut av livet!

Publicerad i Dalarnas Tidningar 2012-09-16