Posts
För ett par år sedan fick jag en skrift från det norska flyktingrådet: "De framtida flodvågorna av klimatflyktingar". Den redogjorde för de troliga konsekvenserna av klimatförändringarnas effekter på människors villkor. Kofi Annans "Global Humanitarian Forum" publicerade ett liknande arbete 2009.
Budskapen är kristallklara. Antal människor vars liv påverkas av naturkatastrofer har ökat från 100 till 300 miljoner sedan 1975. De scenarier som den seriösa forskningen har arbetat med under lång tid förutser att uppvärmningen leder till skogsbränder, enorma nederbördsmängder och översvämningar, smältande isar, minskad biologisk mångfald.
Ingen kan med absolut visshet säga att katastroferna i Ryssland, Pakistan, Kina, Chad, Niger, Södra Latinamerika beror på den pågående uppvärmningen - även om 2010 med största säkerhet blir det varmaste året som någonsin uppmätts. Men det som händer, händer. Mönstren förstärks samtidigt som de tekniskt betingade risker som ligger förborgade i de komplexa produktions- och konsumtionssystemen blir allt allvarligare: 4,9 miljoner fat olja rakt ut i Mexikanska golfen. Stora oljekatastrofer i Dalian i Kina, i Nigerdeltat, i Ecuadors regnskogar.
Har vi en god beredskap för dessa - ökande - typer av katastrofer? Nej. BP-läckan är tätad men skadan är skedd. Monsunregnens förödande kraft gör 10-tals miljoner hemlösa i olika delar av Asien. Samtidigt brinner en av världens kornbodar.
Självklart går många av de här katastroferna att mildra och möta. Den globala solidariteten måste bli en del av egenintresset. Att försäkra sig är att bokstavligen avstå från konsumtion nu till förmån för att kunna bärga sig när olyckan är framme.
Människor kommer aldrig att ta tag i sin allt mer såriga relation till det ekologiska system hon är en del av, om hon inte kan se konkreta fördelar för sig själv även på kort sikt. Människor kan säkert motiveras för krafttag för ny teknik, för säker energiförsörjning, nya konsumtionsmönster om dessa sker i hennes eget intresse.
Den dag när 30 000 besökare på Classic Car Week ställer sig upp som en "man" och kräver att vi skall uppnå en sådan stabilitet i relationen mellan mänsklig aktivitet och naturen att CCW kan säkras för all framtid, då är slaget på väg att vinnas.
Publicerad i Dalarnas Tidningar: 2010-08-16
Wednesday, August 18, 2010
Thursday, August 5, 2010
Verklighetens tolk
All framgångsrik politik måste formas utifrån människors verkliga egenintressen. Makt utgår från förmågan att i fortvarighet förstå och med förstånd tillgodose dessa egenintressen. En vidare solidaritet med andra människor, än bara de allra närmaste, är en självklar del av egenintresset. Ledare som sätter principer och dogmer över människors legitima egenintressen vinner aldrig i längden. Att på dogmatiska och ideologiska grunder låta klyftor öppnas mellan medborgare och mellan nationer, mellan religioner eller etniciteter är att bädda för nederlag.
Historikern Barbara Tuchman skrev för några år sedan en lysande krönika över härskare och politiker som under historiens gång låtit "Den Höga Principen" skrida före förnuft och pragmatism. De ger sig ut, observerar Tuchman, på the March of Folley (Dårskapens väg).
Det är så lätt att överlova framtiden, att det förlovade landet skall tillhöra just dem som är, "Utvalda": Ni som skulle vara Verklighetens Folk, eller ha den rätta tron eller tillhör den rena och överlägsna rasen eller tillhör det land någon Gud har bestämt står just på hans sida. Vår Gud är oss en väldig Borg! Så sjöng svenskarna en gång på slagfältet vid Lützen.
Men historien visar att de utvaldas regimer har korta livslängder. Verklighetens krav på jobb, ekonomi, trygghet, kunskap, handel, miljö, sjukvård och gemenskap tar alltid över. Verklighetens verkliga krav pendlar för eller senare in mot att leverera det som det legitima egenintresset kräver. Egenintresset är den efterfrågan på levnadsvillkor som är grunden för ekonomisk, social och politisk utveckling och stabilisering. Allt fler miljarder deltar i dag i denna utveckling.
En politisk ledare som förstår att utforska, att stödja en sådan utveckling hon eller han blir en verklighetens tolk. Det är precis vad väljare och valrörelse behöver kunniga, pålästa, kringsynta politiker som kan hjälpa oss väljare att bättre förstå och tolka den alltmer komplexa (och därmed löftesrika!) värld som nu utvecklas.
Det gäller för alla politiker (och ordföranden för ett BP också för den delen) att bevisa för väljarna att de är vuxna den verklighet de gör anspråk att leda i.
Att utanförställa, diskriminera de som inte skulle anses tillhöra till exempel ett "verklighetens folk" är en dåraktig politisk strategi.
Att varumärka den har utmanat löjet.
Publicerad i Dalarnas tidningar: 2010-07-27 07:12
Historikern Barbara Tuchman skrev för några år sedan en lysande krönika över härskare och politiker som under historiens gång låtit "Den Höga Principen" skrida före förnuft och pragmatism. De ger sig ut, observerar Tuchman, på the March of Folley (Dårskapens väg).
Det är så lätt att överlova framtiden, att det förlovade landet skall tillhöra just dem som är, "Utvalda": Ni som skulle vara Verklighetens Folk, eller ha den rätta tron eller tillhör den rena och överlägsna rasen eller tillhör det land någon Gud har bestämt står just på hans sida. Vår Gud är oss en väldig Borg! Så sjöng svenskarna en gång på slagfältet vid Lützen.
Men historien visar att de utvaldas regimer har korta livslängder. Verklighetens krav på jobb, ekonomi, trygghet, kunskap, handel, miljö, sjukvård och gemenskap tar alltid över. Verklighetens verkliga krav pendlar för eller senare in mot att leverera det som det legitima egenintresset kräver. Egenintresset är den efterfrågan på levnadsvillkor som är grunden för ekonomisk, social och politisk utveckling och stabilisering. Allt fler miljarder deltar i dag i denna utveckling.
En politisk ledare som förstår att utforska, att stödja en sådan utveckling hon eller han blir en verklighetens tolk. Det är precis vad väljare och valrörelse behöver kunniga, pålästa, kringsynta politiker som kan hjälpa oss väljare att bättre förstå och tolka den alltmer komplexa (och därmed löftesrika!) värld som nu utvecklas.
Det gäller för alla politiker (och ordföranden för ett BP också för den delen) att bevisa för väljarna att de är vuxna den verklighet de gör anspråk att leda i.
Att utanförställa, diskriminera de som inte skulle anses tillhöra till exempel ett "verklighetens folk" är en dåraktig politisk strategi.
Att varumärka den har utmanat löjet.
Publicerad i Dalarnas tidningar: 2010-07-27 07:12
Monday, June 21, 2010
Episk dimension
Tydligare kan inte konflikten mellan ekologi och ekonomi etsas fram än genom den förgörande olje-/miljökatastrofen i Mexikanska golfen - som snart når Atlanten och Golfströmmen.
Miljoner människor och 10 000-tals djur- och växtarter är beroende av att hav, stränder, våtmarker, fiskebankar, näringskedjor förblir friska. President Obama möter en växande amerikansk opinion av förtvivlan, vrede, fruktan för utkomst och framtid. Premiärminister Cameron i England möter aktieägare och pensionsfonder som fruktar för att BP-aktien skulle komma att urholka framtidens ekonomiska trygghet.
Hittills har aktien sjunkit med 35 procent. Senaste uppskattningen av hittills upparbetade kostnader ligger nästan tio tusen miljarder kronor (Financial Times 10/6). Det kommer inte att stanna vid detta. Oljan läcker ut i en takt av mellan 15 och 22 miljoner liter om dagen. Sannolikt har nu mer än en miljard liter läckt ut i havet. Därtill kommer alla de miljoner liter kemikalier som nu används för att söka lösa upp oljan, som också svävar i enorma plymer på stora djup i haven.
Jag skrev i den här spalten för en månad sedan att katastrofen kommer att få "episka dimensioner". Så har det blivit.
BP-ledningen med Carl Henrik Svanberg i spetsen har inte visat sig vuxna att hantera en katastrof av denna omfattning. Den värsta underlåtenheten är att den aldrig ens föreställt sig en affärsrisk och konsekvenser av denna dimension. Därför fanns varken teknik eller ekologisk, psykologisk, politisk beredskap eller kompetens att hantera situationen.
Alla mätningar pekar nu entydigt mot att 2010 kommer att bli det hittills globalt varmaste året i modern tid. Den globala uppvärm-ningen trampar på. IEA, västländernas energiorgan, redovisar att världens länder ger årliga subsidier på 4 400 biljoner kronor för att hålla konsumtionen av olja, gas och kol uppe, därmed ekonomierna igång, därmed utsläppen på hög nivå.
BP-katastrofen visar med all tydlighet hur ekonomiska och politiska dagskrav vida överflyglar tillämpningen av ekologiskt förnuft. Det var också huvudskälet till att "Köpenhamns-förhandlingarna" gick åt skogen.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-06-16
Miljoner människor och 10 000-tals djur- och växtarter är beroende av att hav, stränder, våtmarker, fiskebankar, näringskedjor förblir friska. President Obama möter en växande amerikansk opinion av förtvivlan, vrede, fruktan för utkomst och framtid. Premiärminister Cameron i England möter aktieägare och pensionsfonder som fruktar för att BP-aktien skulle komma att urholka framtidens ekonomiska trygghet.
Hittills har aktien sjunkit med 35 procent. Senaste uppskattningen av hittills upparbetade kostnader ligger nästan tio tusen miljarder kronor (Financial Times 10/6). Det kommer inte att stanna vid detta. Oljan läcker ut i en takt av mellan 15 och 22 miljoner liter om dagen. Sannolikt har nu mer än en miljard liter läckt ut i havet. Därtill kommer alla de miljoner liter kemikalier som nu används för att söka lösa upp oljan, som också svävar i enorma plymer på stora djup i haven.
Jag skrev i den här spalten för en månad sedan att katastrofen kommer att få "episka dimensioner". Så har det blivit.
BP-ledningen med Carl Henrik Svanberg i spetsen har inte visat sig vuxna att hantera en katastrof av denna omfattning. Den värsta underlåtenheten är att den aldrig ens föreställt sig en affärsrisk och konsekvenser av denna dimension. Därför fanns varken teknik eller ekologisk, psykologisk, politisk beredskap eller kompetens att hantera situationen.
Alla mätningar pekar nu entydigt mot att 2010 kommer att bli det hittills globalt varmaste året i modern tid. Den globala uppvärm-ningen trampar på. IEA, västländernas energiorgan, redovisar att världens länder ger årliga subsidier på 4 400 biljoner kronor för att hålla konsumtionen av olja, gas och kol uppe, därmed ekonomierna igång, därmed utsläppen på hög nivå.
BP-katastrofen visar med all tydlighet hur ekonomiska och politiska dagskrav vida överflyglar tillämpningen av ekologiskt förnuft. Det var också huvudskälet till att "Köpenhamns-förhandlingarna" gick åt skogen.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-06-16
Wednesday, June 9, 2010
Sverige i topp på superlista
Tällberg Foundation ställde för tre år sedan frågan: Vilka länder, vilka samhällsmodeller har skapat de hittills bästa av alla ofullkomliga samhällen? Vilka kan tjäna som erfarenhetsgrundade visioner i utvecklingen av framtidens alltmer sammanflätade globaliserade civilisation?
För att belysa frågan gjorde vi en inventering av de mest citerade av de många index och rankningslistor, som upprättats över hur länder lyckas i viktiga avseenden.
Vi har valt ut sexton, som både representerar en bredd av aspekter på samhällsutveckling och är de mest citerade. Dessa index upprättas av FN, Universitet, internationella organisationer och fristående stiftelser. Ingen har skandinavisk hemvist. Se hela tabellen på www.tällbergfoundation.org eller svd.se/brännpunkt.
Vi lägger så samman ländernas platssiffror på de olika listorna till ett slags metaindex. Liksom för tre år sedan beläggs första platsen av Sverige (platssiffra 4,6) vilket är 1,0 bättre än sist. Nu liksom då följs Sverige av de övriga fyra nordiska länderna om än i något varierad ordning. Tyskland har t ex siffra 15,0, Storbritannien 18,9, USA, 25,4, Ryssland 72,9, Kina 82,0 och Indien 90,6.
Dessa mätningar av allt från konkurrenskraft, mänskliga rättigheter, miljö och demokrati bygger på systematiska jämförande analyser. Att Sverige och de nordiska länderna förstärker sin tätposition är intressant i en värld stadd i så dramatisk förändring. Tätpositionen speglar också bilden av Sverige och Norden som en ”det globala samhällets nationalpark”.
Dagens svenska samhällsbygge är en fortsättning på allemansrätten, by¬stämmornas, självägandets, bruksmodellens, folkrörelsernas, den folkhemska samhällssolidaritetens kontinuerliga strävan efter ett bättre samhälle, nu också i det globala sammanhanget.
Men varje tid har sina egna ord för den underliggande trenden. 1900-talets folkhemsideal och blandekonomi har blivit till 2000-talets ideal om det sociala entre¬prenörskapet: att investeringar, innovation och bygga ett gott och rättvist samhälle hör ihop.
Det svenskar tål sämst är stora sociala och ekonomiska klyftor mellan grupper av medborgare. En del direktörer idag dansar på kanten till vad opinionen tål. Också den borgerliga regeringen söker hålla emot.
Analysen visar att Sverige inte är ett land som alla andra, om nu något är det. Den visar att vi har utvecklat en samhällsmodell som förenar egen¬nytta med samhällssolidaritet. I betydande grad också en samhälls¬solidaritet som omfattar balans och harmoni med natur och ekosystem.
Tätplatsen har erövrats bevarats och förstärkts av regeringar av många politiska schatteringar, både i ny och nedan. Därför skall man inte alltför mycket oroas över politikens retorik under en valrörelse som denna. Vad som än sägs kommer ingen regering att kunna föra en politik som för landet ur de senaste 100 årens mittfåra.
Dock har Sverige inom ett område fallit tillbaka ett par pinnhål sedan vår förra analys publicerades: företagarklimatet (The Ease of Doing Business). Sverige ligger på 18:e plats och det är Sveriges enda rankning utanför de tio bästa.
På olika delvariabler inom området ’företagsklimat’ ligger vi bara bland de tio bästa vad gäller handel. På områden som att starta företag är plats¬siffran 43, att lägga ner ett företag 18, anställa arbetare 117, skydda investerare 57 och att få krediter 71. Denna rankningslista publiceras av Världsbanken.
Till det svenska hör också att tala med små bokstäver om oss själva. Självberöm luktar illa i den svenska debatten. Men genom den här rankningslistan talar andra om oss.
Ledarplatsen är inte eftersträvad, likväl är den vår. Det förpliktigar att vara ett föredöme. Sådana behövs när världen nu har att lösa sin allra svåraste uppgift någonsin, att globalt få människorna och naturen att leva samman för evärderlig tid.
Bo Ekman och James Wine, Tällberg Foundation
Publicerad i Svenska Dagbladet 2010-06-05
Tabell + källor
A. Human Development Index (UNDP); B. Konkurrenskraft (WEF); C. BNP per capita (World Bank); D. Demokrati (Economist); E.Globalisering (Swiss Institute for Business Cycle Research); F. Hållbar miljöhantering (Yale, Columbia, WEF); G. Mijöprestationer (Yale, Columbia, WEF); H. Klimatförändingsprestationer (Germanwatch); I. Bistånd och utveckling (Center for Global Development); J. Demokrati, tryckfrihet, korruption (World Audit, Freedom House, Transparency); K. Jämställdhet (Social Watch); L. Kunskapsekonomi (World Bank); M. IT mognad,(WEF); N.Happiness Index (Globeco Bonheur Mondiale); O. Företagsklimat (World Bank); Global fred (Vision of Humanity).
* genomsnittlig platssiffra: Nr. 1-6 är i rangordning; därefter följer ett urval av länder.
För att belysa frågan gjorde vi en inventering av de mest citerade av de många index och rankningslistor, som upprättats över hur länder lyckas i viktiga avseenden.
Vi har valt ut sexton, som både representerar en bredd av aspekter på samhällsutveckling och är de mest citerade. Dessa index upprättas av FN, Universitet, internationella organisationer och fristående stiftelser. Ingen har skandinavisk hemvist. Se hela tabellen på www.tällbergfoundation.org eller svd.se/brännpunkt.
Vi lägger så samman ländernas platssiffror på de olika listorna till ett slags metaindex. Liksom för tre år sedan beläggs första platsen av Sverige (platssiffra 4,6) vilket är 1,0 bättre än sist. Nu liksom då följs Sverige av de övriga fyra nordiska länderna om än i något varierad ordning. Tyskland har t ex siffra 15,0, Storbritannien 18,9, USA, 25,4, Ryssland 72,9, Kina 82,0 och Indien 90,6.
Dessa mätningar av allt från konkurrenskraft, mänskliga rättigheter, miljö och demokrati bygger på systematiska jämförande analyser. Att Sverige och de nordiska länderna förstärker sin tätposition är intressant i en värld stadd i så dramatisk förändring. Tätpositionen speglar också bilden av Sverige och Norden som en ”det globala samhällets nationalpark”.
Dagens svenska samhällsbygge är en fortsättning på allemansrätten, by¬stämmornas, självägandets, bruksmodellens, folkrörelsernas, den folkhemska samhällssolidaritetens kontinuerliga strävan efter ett bättre samhälle, nu också i det globala sammanhanget.
Men varje tid har sina egna ord för den underliggande trenden. 1900-talets folkhemsideal och blandekonomi har blivit till 2000-talets ideal om det sociala entre¬prenörskapet: att investeringar, innovation och bygga ett gott och rättvist samhälle hör ihop.
Det svenskar tål sämst är stora sociala och ekonomiska klyftor mellan grupper av medborgare. En del direktörer idag dansar på kanten till vad opinionen tål. Också den borgerliga regeringen söker hålla emot.
Analysen visar att Sverige inte är ett land som alla andra, om nu något är det. Den visar att vi har utvecklat en samhällsmodell som förenar egen¬nytta med samhällssolidaritet. I betydande grad också en samhälls¬solidaritet som omfattar balans och harmoni med natur och ekosystem.
Tätplatsen har erövrats bevarats och förstärkts av regeringar av många politiska schatteringar, både i ny och nedan. Därför skall man inte alltför mycket oroas över politikens retorik under en valrörelse som denna. Vad som än sägs kommer ingen regering att kunna föra en politik som för landet ur de senaste 100 årens mittfåra.
Dock har Sverige inom ett område fallit tillbaka ett par pinnhål sedan vår förra analys publicerades: företagarklimatet (The Ease of Doing Business). Sverige ligger på 18:e plats och det är Sveriges enda rankning utanför de tio bästa.
På olika delvariabler inom området ’företagsklimat’ ligger vi bara bland de tio bästa vad gäller handel. På områden som att starta företag är plats¬siffran 43, att lägga ner ett företag 18, anställa arbetare 117, skydda investerare 57 och att få krediter 71. Denna rankningslista publiceras av Världsbanken.
Till det svenska hör också att tala med små bokstäver om oss själva. Självberöm luktar illa i den svenska debatten. Men genom den här rankningslistan talar andra om oss.
Ledarplatsen är inte eftersträvad, likväl är den vår. Det förpliktigar att vara ett föredöme. Sådana behövs när världen nu har att lösa sin allra svåraste uppgift någonsin, att globalt få människorna och naturen att leva samman för evärderlig tid.
Bo Ekman och James Wine, Tällberg Foundation
Publicerad i Svenska Dagbladet 2010-06-05
Tabell + källor
A. Human Development Index (UNDP); B. Konkurrenskraft (WEF); C. BNP per capita (World Bank); D. Demokrati (Economist); E.Globalisering (Swiss Institute for Business Cycle Research); F. Hållbar miljöhantering (Yale, Columbia, WEF); G. Mijöprestationer (Yale, Columbia, WEF); H. Klimatförändingsprestationer (Germanwatch); I. Bistånd och utveckling (Center for Global Development); J. Demokrati, tryckfrihet, korruption (World Audit, Freedom House, Transparency); K. Jämställdhet (Social Watch); L. Kunskapsekonomi (World Bank); M. IT mognad,(WEF); N.Happiness Index (Globeco Bonheur Mondiale); O. Företagsklimat (World Bank); Global fred (Vision of Humanity).
* genomsnittlig platssiffra: Nr. 1-6 är i rangordning; därefter följer ett urval av länder.
Manifestation för framtiden
Under denna vecka sker en helt unik samling kring frågan hur miljoner unga människor skall kunna finna vägen ut i arbetslivet de närmaste åren. Chefen för ILO, Juan Somavia, kommer att berätta att vi behöver en miljard nya jobb för att möta de enorma ungdomskullar som är på väg ut under det närmaste årtiondet. I Sverige är ungdomsarbetslösheten bland de högsta i Europa. Egentligen är det bara Spanien som är värre.
Till Leksand kommer 1500 delegater från 120 länder. Ingen konferens i Sverige har tillförne haft den mångfalden. World Economic Forum i Davos kan inte heller matcha den mångfalden. Världen kommer till Leksand.
Men det gäller inte bara att skapa jobb. Det gäller också att skapa de jobb som löser framtidens problem. Och det är bara jobben som kan göra det arbetet. Vi måste forma jobb som möter tre krav. För det första måste de bidra till ekonomisk tillväxt. Men de måste också, för det andra, bidra till social stabilitet. Och för det tredje, självklart, till en stabilisering av ekosystemens funktioner. Jobben är instrumenten för att säkra framtiden.
Det är därför konferensen har fått namnet ”Rework the World”.
De flesta som kommer till Leksand är under 35 år och entreprenörer. 40% är kvinnor. De kommer från alla samhällssektorer och från en rikedom av kultur. Inte ens ett VM i Falun skulle kunna mäta sig med denna bredd. I Leksand kommer att presenteras hundra konkreta projekt som entreprenörer i alla delar av världen nu driver igång. Men där finns också alla de funktioner som behövs som stöd: finansiella institutioner, banker, utbildare, forskare, regionplanerare, internationella organisationer, företager som förebilder.
Samtidigt är dagarna i Leksand fyllda med musik- och naturupplevelser. Vi ser till att alla deltagare får närkontakt med den unika Siljansnaturen. Tränade naturguider visar vad allemansrätten betyder.
Alla sessioner i Ejendals Arena, liksom konserterna, är öppna för var och en att delta i. Inträdet är fritt.
Uppföljning av denna manifestation, som organiseras av Tällberg Foundation i samarbete med det globala ungdomsnätverket YES och svenska LSU, kommer att ske i Alexandria i Egypten om två år. Då, är vår förhoppning, att Leksandsmötet har fött fram idéer och initiativ, nätverk och kontakter som bidragit till att många unga människor har meningsfulla jobb som utvecklar det globala samhället, det svenska och det dalska.
I fokus, för svensk del, står främst den förestående och nödvändiga restaureringen och ombyggnaden av Miljonprogrammet. Detta byggdes för 50 år sedan, i en annan tid. Nu måste Miljonprogrammet rustas, bli energi- och miljöeffektivt - men framför allt skapa sociala sammanhang och kontakt med naturen som gör att människor trivs och växer.
Bara i Miljonprogrammet ligger en förestående investering på kanske 1000 miljarder kronor, som kan generera 100 000 jobb. Att få arbeta med Rework the World gör mig hoppfull. Framtiden kan skapas.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-06-03
Till Leksand kommer 1500 delegater från 120 länder. Ingen konferens i Sverige har tillförne haft den mångfalden. World Economic Forum i Davos kan inte heller matcha den mångfalden. Världen kommer till Leksand.
Men det gäller inte bara att skapa jobb. Det gäller också att skapa de jobb som löser framtidens problem. Och det är bara jobben som kan göra det arbetet. Vi måste forma jobb som möter tre krav. För det första måste de bidra till ekonomisk tillväxt. Men de måste också, för det andra, bidra till social stabilitet. Och för det tredje, självklart, till en stabilisering av ekosystemens funktioner. Jobben är instrumenten för att säkra framtiden.
Det är därför konferensen har fått namnet ”Rework the World”.
De flesta som kommer till Leksand är under 35 år och entreprenörer. 40% är kvinnor. De kommer från alla samhällssektorer och från en rikedom av kultur. Inte ens ett VM i Falun skulle kunna mäta sig med denna bredd. I Leksand kommer att presenteras hundra konkreta projekt som entreprenörer i alla delar av världen nu driver igång. Men där finns också alla de funktioner som behövs som stöd: finansiella institutioner, banker, utbildare, forskare, regionplanerare, internationella organisationer, företager som förebilder.
Samtidigt är dagarna i Leksand fyllda med musik- och naturupplevelser. Vi ser till att alla deltagare får närkontakt med den unika Siljansnaturen. Tränade naturguider visar vad allemansrätten betyder.
Alla sessioner i Ejendals Arena, liksom konserterna, är öppna för var och en att delta i. Inträdet är fritt.
Uppföljning av denna manifestation, som organiseras av Tällberg Foundation i samarbete med det globala ungdomsnätverket YES och svenska LSU, kommer att ske i Alexandria i Egypten om två år. Då, är vår förhoppning, att Leksandsmötet har fött fram idéer och initiativ, nätverk och kontakter som bidragit till att många unga människor har meningsfulla jobb som utvecklar det globala samhället, det svenska och det dalska.
I fokus, för svensk del, står främst den förestående och nödvändiga restaureringen och ombyggnaden av Miljonprogrammet. Detta byggdes för 50 år sedan, i en annan tid. Nu måste Miljonprogrammet rustas, bli energi- och miljöeffektivt - men framför allt skapa sociala sammanhang och kontakt med naturen som gör att människor trivs och växer.
Bara i Miljonprogrammet ligger en förestående investering på kanske 1000 miljarder kronor, som kan generera 100 000 jobb. Att få arbeta med Rework the World gör mig hoppfull. Framtiden kan skapas.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-06-03
Subscribe to:
Posts (Atom)
