Posts
Tällberg Foundation ställde för tre år sedan frågan: Vilka länder, vilka samhällsmodeller har skapat de hittills bästa av alla ofullkomliga samhällen? Vilka kan tjäna som erfarenhetsgrundade visioner i utvecklingen av framtidens alltmer sammanflätade globaliserade civilisation?
För att belysa frågan gjorde vi en inventering av de mest citerade av de många index och rankningslistor, som upprättats över hur länder lyckas i viktiga avseenden.
Vi har valt ut sexton, som både representerar en bredd av aspekter på samhällsutveckling och är de mest citerade. Dessa index upprättas av FN, Universitet, internationella organisationer och fristående stiftelser. Ingen har skandinavisk hemvist. Se hela tabellen på www.tällbergfoundation.org eller svd.se/brännpunkt.
Vi lägger så samman ländernas platssiffror på de olika listorna till ett slags metaindex. Liksom för tre år sedan beläggs första platsen av Sverige (platssiffra 4,6) vilket är 1,0 bättre än sist. Nu liksom då följs Sverige av de övriga fyra nordiska länderna om än i något varierad ordning. Tyskland har t ex siffra 15,0, Storbritannien 18,9, USA, 25,4, Ryssland 72,9, Kina 82,0 och Indien 90,6.
Dessa mätningar av allt från konkurrenskraft, mänskliga rättigheter, miljö och demokrati bygger på systematiska jämförande analyser. Att Sverige och de nordiska länderna förstärker sin tätposition är intressant i en värld stadd i så dramatisk förändring. Tätpositionen speglar också bilden av Sverige och Norden som en ”det globala samhällets nationalpark”.
Dagens svenska samhällsbygge är en fortsättning på allemansrätten, by¬stämmornas, självägandets, bruksmodellens, folkrörelsernas, den folkhemska samhällssolidaritetens kontinuerliga strävan efter ett bättre samhälle, nu också i det globala sammanhanget.
Men varje tid har sina egna ord för den underliggande trenden. 1900-talets folkhemsideal och blandekonomi har blivit till 2000-talets ideal om det sociala entre¬prenörskapet: att investeringar, innovation och bygga ett gott och rättvist samhälle hör ihop.
Det svenskar tål sämst är stora sociala och ekonomiska klyftor mellan grupper av medborgare. En del direktörer idag dansar på kanten till vad opinionen tål. Också den borgerliga regeringen söker hålla emot.
Analysen visar att Sverige inte är ett land som alla andra, om nu något är det. Den visar att vi har utvecklat en samhällsmodell som förenar egen¬nytta med samhällssolidaritet. I betydande grad också en samhälls¬solidaritet som omfattar balans och harmoni med natur och ekosystem.
Tätplatsen har erövrats bevarats och förstärkts av regeringar av många politiska schatteringar, både i ny och nedan. Därför skall man inte alltför mycket oroas över politikens retorik under en valrörelse som denna. Vad som än sägs kommer ingen regering att kunna föra en politik som för landet ur de senaste 100 årens mittfåra.
Dock har Sverige inom ett område fallit tillbaka ett par pinnhål sedan vår förra analys publicerades: företagarklimatet (The Ease of Doing Business). Sverige ligger på 18:e plats och det är Sveriges enda rankning utanför de tio bästa.
På olika delvariabler inom området ’företagsklimat’ ligger vi bara bland de tio bästa vad gäller handel. På områden som att starta företag är plats¬siffran 43, att lägga ner ett företag 18, anställa arbetare 117, skydda investerare 57 och att få krediter 71. Denna rankningslista publiceras av Världsbanken.
Till det svenska hör också att tala med små bokstäver om oss själva. Självberöm luktar illa i den svenska debatten. Men genom den här rankningslistan talar andra om oss.
Ledarplatsen är inte eftersträvad, likväl är den vår. Det förpliktigar att vara ett föredöme. Sådana behövs när världen nu har att lösa sin allra svåraste uppgift någonsin, att globalt få människorna och naturen att leva samman för evärderlig tid.
Bo Ekman och James Wine, Tällberg Foundation
Publicerad i Svenska Dagbladet 2010-06-05
Tabell + källor
A. Human Development Index (UNDP); B. Konkurrenskraft (WEF); C. BNP per capita (World Bank); D. Demokrati (Economist); E.Globalisering (Swiss Institute for Business Cycle Research); F. Hållbar miljöhantering (Yale, Columbia, WEF); G. Mijöprestationer (Yale, Columbia, WEF); H. Klimatförändingsprestationer (Germanwatch); I. Bistånd och utveckling (Center for Global Development); J. Demokrati, tryckfrihet, korruption (World Audit, Freedom House, Transparency); K. Jämställdhet (Social Watch); L. Kunskapsekonomi (World Bank); M. IT mognad,(WEF); N.Happiness Index (Globeco Bonheur Mondiale); O. Företagsklimat (World Bank); Global fred (Vision of Humanity).
* genomsnittlig platssiffra: Nr. 1-6 är i rangordning; därefter följer ett urval av länder.
Wednesday, June 9, 2010
Manifestation för framtiden
Under denna vecka sker en helt unik samling kring frågan hur miljoner unga människor skall kunna finna vägen ut i arbetslivet de närmaste åren. Chefen för ILO, Juan Somavia, kommer att berätta att vi behöver en miljard nya jobb för att möta de enorma ungdomskullar som är på väg ut under det närmaste årtiondet. I Sverige är ungdomsarbetslösheten bland de högsta i Europa. Egentligen är det bara Spanien som är värre.
Till Leksand kommer 1500 delegater från 120 länder. Ingen konferens i Sverige har tillförne haft den mångfalden. World Economic Forum i Davos kan inte heller matcha den mångfalden. Världen kommer till Leksand.
Men det gäller inte bara att skapa jobb. Det gäller också att skapa de jobb som löser framtidens problem. Och det är bara jobben som kan göra det arbetet. Vi måste forma jobb som möter tre krav. För det första måste de bidra till ekonomisk tillväxt. Men de måste också, för det andra, bidra till social stabilitet. Och för det tredje, självklart, till en stabilisering av ekosystemens funktioner. Jobben är instrumenten för att säkra framtiden.
Det är därför konferensen har fått namnet ”Rework the World”.
De flesta som kommer till Leksand är under 35 år och entreprenörer. 40% är kvinnor. De kommer från alla samhällssektorer och från en rikedom av kultur. Inte ens ett VM i Falun skulle kunna mäta sig med denna bredd. I Leksand kommer att presenteras hundra konkreta projekt som entreprenörer i alla delar av världen nu driver igång. Men där finns också alla de funktioner som behövs som stöd: finansiella institutioner, banker, utbildare, forskare, regionplanerare, internationella organisationer, företager som förebilder.
Samtidigt är dagarna i Leksand fyllda med musik- och naturupplevelser. Vi ser till att alla deltagare får närkontakt med den unika Siljansnaturen. Tränade naturguider visar vad allemansrätten betyder.
Alla sessioner i Ejendals Arena, liksom konserterna, är öppna för var och en att delta i. Inträdet är fritt.
Uppföljning av denna manifestation, som organiseras av Tällberg Foundation i samarbete med det globala ungdomsnätverket YES och svenska LSU, kommer att ske i Alexandria i Egypten om två år. Då, är vår förhoppning, att Leksandsmötet har fött fram idéer och initiativ, nätverk och kontakter som bidragit till att många unga människor har meningsfulla jobb som utvecklar det globala samhället, det svenska och det dalska.
I fokus, för svensk del, står främst den förestående och nödvändiga restaureringen och ombyggnaden av Miljonprogrammet. Detta byggdes för 50 år sedan, i en annan tid. Nu måste Miljonprogrammet rustas, bli energi- och miljöeffektivt - men framför allt skapa sociala sammanhang och kontakt med naturen som gör att människor trivs och växer.
Bara i Miljonprogrammet ligger en förestående investering på kanske 1000 miljarder kronor, som kan generera 100 000 jobb. Att få arbeta med Rework the World gör mig hoppfull. Framtiden kan skapas.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-06-03
Till Leksand kommer 1500 delegater från 120 länder. Ingen konferens i Sverige har tillförne haft den mångfalden. World Economic Forum i Davos kan inte heller matcha den mångfalden. Världen kommer till Leksand.
Men det gäller inte bara att skapa jobb. Det gäller också att skapa de jobb som löser framtidens problem. Och det är bara jobben som kan göra det arbetet. Vi måste forma jobb som möter tre krav. För det första måste de bidra till ekonomisk tillväxt. Men de måste också, för det andra, bidra till social stabilitet. Och för det tredje, självklart, till en stabilisering av ekosystemens funktioner. Jobben är instrumenten för att säkra framtiden.
Det är därför konferensen har fått namnet ”Rework the World”.
De flesta som kommer till Leksand är under 35 år och entreprenörer. 40% är kvinnor. De kommer från alla samhällssektorer och från en rikedom av kultur. Inte ens ett VM i Falun skulle kunna mäta sig med denna bredd. I Leksand kommer att presenteras hundra konkreta projekt som entreprenörer i alla delar av världen nu driver igång. Men där finns också alla de funktioner som behövs som stöd: finansiella institutioner, banker, utbildare, forskare, regionplanerare, internationella organisationer, företager som förebilder.
Samtidigt är dagarna i Leksand fyllda med musik- och naturupplevelser. Vi ser till att alla deltagare får närkontakt med den unika Siljansnaturen. Tränade naturguider visar vad allemansrätten betyder.
Alla sessioner i Ejendals Arena, liksom konserterna, är öppna för var och en att delta i. Inträdet är fritt.
Uppföljning av denna manifestation, som organiseras av Tällberg Foundation i samarbete med det globala ungdomsnätverket YES och svenska LSU, kommer att ske i Alexandria i Egypten om två år. Då, är vår förhoppning, att Leksandsmötet har fött fram idéer och initiativ, nätverk och kontakter som bidragit till att många unga människor har meningsfulla jobb som utvecklar det globala samhället, det svenska och det dalska.
I fokus, för svensk del, står främst den förestående och nödvändiga restaureringen och ombyggnaden av Miljonprogrammet. Detta byggdes för 50 år sedan, i en annan tid. Nu måste Miljonprogrammet rustas, bli energi- och miljöeffektivt - men framför allt skapa sociala sammanhang och kontakt med naturen som gör att människor trivs och växer.
Bara i Miljonprogrammet ligger en förestående investering på kanske 1000 miljarder kronor, som kan generera 100 000 jobb. Att få arbeta med Rework the World gör mig hoppfull. Framtiden kan skapas.
Publicerad i Dalarnas Tidningar 2010-06-03
Tuesday, May 25, 2010
Ledarskap som prövas
För två år sedan organiserade Svensk-amerikanska Handelskammaren i New York en konferens om det svenska näringslivets miljöengagemang. Många ledande näringslivsföreträdare befann sig på podiet, bland andra Carl-Henrik Svanberg.
Svanberg talade väl om Ericssons miljö- och sociala engagemang. Svanberg var också mycket stolt över att senare på dagen få framträda från talarpulpeten i självaste FN:s generalförsamling, där Global Compact hade samlat till möte.
Jag tänker på de stolta principerna och de vackra orden från prestigefyllda talartribuner när jag hör Svanbergs totala tystnad i oljekatastrofens kölvatten. Det är i krisen som ledarskapet prövas. Än har Svanberg varken levt upp till sina uttalade principer eller sitt ansvar som den ytterst ansvarige för oljeföretaget BPs roll i denna episka katastrof.
För nära tio år sedan tog den dåvarande styrelseordföranden i BP, lord Browne, initiativet till att föra BP ut ur oljeekonomin och formulerade slagordet "Beyond petroleum". Budskapet var att nu satsa fullt ut på de alternativa energislagen. Det var så djärvt att jag tog kontakt med BP och bad om att få tillbringa några dagar i företaget för att fritt få intervjua olika medarbetare om uppriktigheten och allvaret bakom den nya strategin.
Mina slutsatser då var att uppsåtet var ärligt menat men att man också insåg att kampen skulle bli synnerligen hård, både med företagsinterna opinioner men också med aktieägarnas krav på utdelning och aktietillväxt. Lord Browne stod bi under några år men så drabbades företaget av några svåra miljörelaterade katastrofer i Alaska och i Texas. Även affärerna i Ryssland blev alltmer komplexa. Aktien tog stryk och Browne åkte ut.
Tony Hayward som nu är vd, är en oljeman sedan barnsben. Svanberg själv har ingen erfarenhet av denna ekonomiskt, logistiskt, socialt, ekologiskt och politiskt utomordentligt svåra bransch.
Det första man kan vara alldeles säker på när krig bryter ut eller en oljekatastrof sker, är att alla ljuger. Skälet är att all information kommer så småningom att ligga till underlag för utkrävandet av ekonomiskt ansvar. Vi såg en uppvisning i detta i direktörernas chickenrace inför det amerikanska kongressutskottet. Det mest generande för Svanberg var att det var Barack Obama och inte han som ordförande i styrelsen, som tog sin egen direktör i örat.
Publicerad i Dalarnas Tidningar: 2010-05-21 21:58
Svanberg talade väl om Ericssons miljö- och sociala engagemang. Svanberg var också mycket stolt över att senare på dagen få framträda från talarpulpeten i självaste FN:s generalförsamling, där Global Compact hade samlat till möte.
Jag tänker på de stolta principerna och de vackra orden från prestigefyllda talartribuner när jag hör Svanbergs totala tystnad i oljekatastrofens kölvatten. Det är i krisen som ledarskapet prövas. Än har Svanberg varken levt upp till sina uttalade principer eller sitt ansvar som den ytterst ansvarige för oljeföretaget BPs roll i denna episka katastrof.
För nära tio år sedan tog den dåvarande styrelseordföranden i BP, lord Browne, initiativet till att föra BP ut ur oljeekonomin och formulerade slagordet "Beyond petroleum". Budskapet var att nu satsa fullt ut på de alternativa energislagen. Det var så djärvt att jag tog kontakt med BP och bad om att få tillbringa några dagar i företaget för att fritt få intervjua olika medarbetare om uppriktigheten och allvaret bakom den nya strategin.
Mina slutsatser då var att uppsåtet var ärligt menat men att man också insåg att kampen skulle bli synnerligen hård, både med företagsinterna opinioner men också med aktieägarnas krav på utdelning och aktietillväxt. Lord Browne stod bi under några år men så drabbades företaget av några svåra miljörelaterade katastrofer i Alaska och i Texas. Även affärerna i Ryssland blev alltmer komplexa. Aktien tog stryk och Browne åkte ut.
Tony Hayward som nu är vd, är en oljeman sedan barnsben. Svanberg själv har ingen erfarenhet av denna ekonomiskt, logistiskt, socialt, ekologiskt och politiskt utomordentligt svåra bransch.
Det första man kan vara alldeles säker på när krig bryter ut eller en oljekatastrof sker, är att alla ljuger. Skälet är att all information kommer så småningom att ligga till underlag för utkrävandet av ekonomiskt ansvar. Vi såg en uppvisning i detta i direktörernas chickenrace inför det amerikanska kongressutskottet. Det mest generande för Svanberg var att det var Barack Obama och inte han som ordförande i styrelsen, som tog sin egen direktör i örat.
Publicerad i Dalarnas Tidningar: 2010-05-21 21:58
Wednesday, May 19, 2010
Du och jag betalar notan
En miljökatastrof som kan nå episka dimensioner äter sig just nu in i några av de känsligaste och marint rikaste områden i världen. Oljan från BP’s havererade oljerigg i Mexikanska gulfen kan ta månader att få kontroll över.
Med nuvarande läckage – att döma vad vi nu vet – tar det ungefär till den 1 juni för att oljeläckan blir större än Exxon Valdez-katastrofen 1989. Men det här är ändå så oerhört mycket värre. Exxon Valdez hände inomskärs i relativt obebyggda trakter.
Mississippi-deltat är ett oersättligt ekosystem, redan under hård stress. Men oljan kommer att slå mot fiske, städer, industrier, turistnäringar längs kusten ända bort till Florida. Den kan också sugas upp i Golfströmmen.
Redan har 1000-tals stämningar lämnats in mot BP, olika myndigheter och underleverantörerna Transocean och Halliburton, där vicepresidenten Dick Cheney var VD. Många förenas i så kallade ”class action”, där till exempel alla invånare i en stad går samman i en stämning av BP. Som jämförelse kan nämnas att befolkningen i den lilla staden Coca i Ecuador gått samman och stämt Texaco/Chevron på 170 miljarder för oljeföroreningar som är ringa i jämförelse med vad som nu står för dörren.
Det går ännu inte att lita på siffror om läckagets volym därnere en och en halv kilometer under havsytan. Redan har bedömningarna mer än fördubblats till 800 000 liter om dygnet. Detta kan 10-dubblas. Sifferexercisen är också ett spel om ansvar för kommande skadestånd. Obama är tydlig: BP skall betala. Men pengar kan inte återställa deltat.
Den 25 mars 1980 besökte jag Statfjordplattformen ute i Nordsjön. En väldig upplevelse mellan himmel och hav. När vi skulle fara tillbaka de 18 milen till Stavanger hade stormen börjat piska havet. Vågorna gick 6 meter höga. Två dygn senare, kl 15.30 den 27 mars kantrade hjälpplattformen Alexander Kielland. 123 människor dog. Stormen hade blivit till orkan. Vågorna gick nu 12 meter höga.
Jag har besökt många oljefält runt världen. Alla läcker på något sätt. Pipelines läcker, fartyg bryts sönder. BP hade för några år sedan stora miljösmällar i Alaska och Texas.
Ju svårare oljan (och gasen) blir att utvinna, desto mer komplicerad blir tekniken, desto större risker, desto högre kostnader, desto högre bensinpris.
Konflikten mellan marknadens (=ditt) oljeberoende och stegvis ökande leveransproblem och produktionskostnader är en realitet.
Sötebrödsdagarna är över. Det finns ingen annan som kan betala notan än du och jag.
Publicerad i Dalarnas tidningar 2010-05-12
Med nuvarande läckage – att döma vad vi nu vet – tar det ungefär till den 1 juni för att oljeläckan blir större än Exxon Valdez-katastrofen 1989. Men det här är ändå så oerhört mycket värre. Exxon Valdez hände inomskärs i relativt obebyggda trakter.
Mississippi-deltat är ett oersättligt ekosystem, redan under hård stress. Men oljan kommer att slå mot fiske, städer, industrier, turistnäringar längs kusten ända bort till Florida. Den kan också sugas upp i Golfströmmen.
Redan har 1000-tals stämningar lämnats in mot BP, olika myndigheter och underleverantörerna Transocean och Halliburton, där vicepresidenten Dick Cheney var VD. Många förenas i så kallade ”class action”, där till exempel alla invånare i en stad går samman i en stämning av BP. Som jämförelse kan nämnas att befolkningen i den lilla staden Coca i Ecuador gått samman och stämt Texaco/Chevron på 170 miljarder för oljeföroreningar som är ringa i jämförelse med vad som nu står för dörren.
Det går ännu inte att lita på siffror om läckagets volym därnere en och en halv kilometer under havsytan. Redan har bedömningarna mer än fördubblats till 800 000 liter om dygnet. Detta kan 10-dubblas. Sifferexercisen är också ett spel om ansvar för kommande skadestånd. Obama är tydlig: BP skall betala. Men pengar kan inte återställa deltat.
Den 25 mars 1980 besökte jag Statfjordplattformen ute i Nordsjön. En väldig upplevelse mellan himmel och hav. När vi skulle fara tillbaka de 18 milen till Stavanger hade stormen börjat piska havet. Vågorna gick 6 meter höga. Två dygn senare, kl 15.30 den 27 mars kantrade hjälpplattformen Alexander Kielland. 123 människor dog. Stormen hade blivit till orkan. Vågorna gick nu 12 meter höga.
Jag har besökt många oljefält runt världen. Alla läcker på något sätt. Pipelines läcker, fartyg bryts sönder. BP hade för några år sedan stora miljösmällar i Alaska och Texas.
Ju svårare oljan (och gasen) blir att utvinna, desto mer komplicerad blir tekniken, desto större risker, desto högre kostnader, desto högre bensinpris.
Konflikten mellan marknadens (=ditt) oljeberoende och stegvis ökande leveransproblem och produktionskostnader är en realitet.
Sötebrödsdagarna är över. Det finns ingen annan som kan betala notan än du och jag.
Publicerad i Dalarnas tidningar 2010-05-12
Wednesday, April 7, 2010
Vägen till Yasunì
Ett kort skutt med flyg från Quito, Ecuadors huvudstad, över Andernas skyhöga vulkantoppar till Coca, precis i kanten av regnskogen. Piloten berättar att glaciärerna på bergstopparna har förlorat 20 procent av sin volym de senaste 30 åren.
Coca är en "boom-town". Oljefynden för 40 år sedan har medfört skövling av regnskog och vidsträckta oljespill. Längs vägen ser jag svartnad jord, förgiftade vattenhål och gas vid oljekällor, som bränns av rakt ut i atmosfären. Ursprungsbefolkningen har stämt Chevron/Texaco på 27 miljarder dollar för nedsmutsning och förgiftning. Tvisten har pågått i åratal.
Vi far vidare till Yasunì, en nationalpark med den rikaste biologiska mångfalden på jorden. Yasunì överlevde istiden. Här kunde arterna överleva. Härifrån utvecklades sedan hela det mäktiga Amazonas, världens lunga. Här finns 550 fågelarter, 173 däggdjur, 4 000 växter, minst 100 000 insektssorter/ha, 500 olika fiskar. I Yasunì finns på ett hektar fler trädarter än i hela Europa eller Nordamerika. Regnskogen är tät, hög, ursprunglig. Detta är forskarnas, nej allas paradis. Inom Yasunì lever två ursprungsfolk i frivillig isolering från vår civilisation.
Nya arter upptäcks ständigt. Marken har sitt ekologiska system. Trädkronorna har sitt 40-50 meter upp över markytan. Från en observationsplats högt bland trädkronorna utbreder sig en annan, för mig ny värld: Böljande lövhav som kanske härbärgerar upp till 40 procent av alla djur och växter. Här kan jag förstå varifrån Cameron fick sin inspiration till filmen Avatar.
Nu har prospekterarna hittat olja i marken under Yasunì. Reserverna av den tjockflytande oljan beräknas uppgå till 10-20 dagar av världens dagsproduktion. Nyligen stjälpte president Correa ett långt framskridet initiativ att få det internationella samfundet att betala Ecuador för att behålla oljan under Yasunì i marken, att inte förvandla detta oersättliga paradis på jorden till ett oljefält.
Men prognosen är dyster. Behoven av exportinkomster är stora för att finansiera utbildning, sjukvård, infrastruktur. Intäkterna behövs. Kommer de rika länderna att hjälpa till?
Diego, som lett forskningsstationen i fem år, säger när vi samtalar om framtiden: "Jag tycker mer om djuren än på människor. Dom kan jag lita på".
Mejla till bo.ekman@tallbergfoundation.org
Publicerad i Dalarnas tidningar 2010-04-06 07:29
Coca är en "boom-town". Oljefynden för 40 år sedan har medfört skövling av regnskog och vidsträckta oljespill. Längs vägen ser jag svartnad jord, förgiftade vattenhål och gas vid oljekällor, som bränns av rakt ut i atmosfären. Ursprungsbefolkningen har stämt Chevron/Texaco på 27 miljarder dollar för nedsmutsning och förgiftning. Tvisten har pågått i åratal.
Vi far vidare till Yasunì, en nationalpark med den rikaste biologiska mångfalden på jorden. Yasunì överlevde istiden. Här kunde arterna överleva. Härifrån utvecklades sedan hela det mäktiga Amazonas, världens lunga. Här finns 550 fågelarter, 173 däggdjur, 4 000 växter, minst 100 000 insektssorter/ha, 500 olika fiskar. I Yasunì finns på ett hektar fler trädarter än i hela Europa eller Nordamerika. Regnskogen är tät, hög, ursprunglig. Detta är forskarnas, nej allas paradis. Inom Yasunì lever två ursprungsfolk i frivillig isolering från vår civilisation.
Nya arter upptäcks ständigt. Marken har sitt ekologiska system. Trädkronorna har sitt 40-50 meter upp över markytan. Från en observationsplats högt bland trädkronorna utbreder sig en annan, för mig ny värld: Böljande lövhav som kanske härbärgerar upp till 40 procent av alla djur och växter. Här kan jag förstå varifrån Cameron fick sin inspiration till filmen Avatar.
Nu har prospekterarna hittat olja i marken under Yasunì. Reserverna av den tjockflytande oljan beräknas uppgå till 10-20 dagar av världens dagsproduktion. Nyligen stjälpte president Correa ett långt framskridet initiativ att få det internationella samfundet att betala Ecuador för att behålla oljan under Yasunì i marken, att inte förvandla detta oersättliga paradis på jorden till ett oljefält.
Men prognosen är dyster. Behoven av exportinkomster är stora för att finansiera utbildning, sjukvård, infrastruktur. Intäkterna behövs. Kommer de rika länderna att hjälpa till?
Diego, som lett forskningsstationen i fem år, säger när vi samtalar om framtiden: "Jag tycker mer om djuren än på människor. Dom kan jag lita på".
Mejla till bo.ekman@tallbergfoundation.org
Publicerad i Dalarnas tidningar 2010-04-06 07:29
Subscribe to:
Posts (Atom)
