Ursprung

En varm söndag i början av juni tog min vän Lasse Larsson från Dala-Järna mig med ut i skogarna i sydvästraste Leksand. Vi träffades vid Ejendammen och for sen upp till Fjällbergets fot. På vägen dit stannade vi till vid Skäppsjön.
Där visade Lasse mig var strandlinjen en gång gick för en stor istidssjö. Någon gång för 8-9 000 år sedan brast naturliga dammar nere vid Mockfjärd. Kvar blev ett pärlband av sjöar – bl.a. Flatensjöarna. Här bodde i över 7 000 år en stabil stenålderskultur i ett landskap som då påminde långt mer om fjällvärlden uppe vid Grövelsjön. Här finns ymniga spår från stenålder. När vi gräver med händerna i en sjökant hittar vi ”avslag” från tillverkning av stenpilar. Det äldsta daterbara fyndet av bearbetat trä från denna trakt är 9 000 år gammalt. Då hade isen dragit sig tillbaka ungefär till fjällvärlden.

När vi går uppför Fjällbergets rundade sluttning berättar Lasse att berget då var en del av en brygga mellan Siljan, som nu syns där i norr, och sjöarna i söder. Siljan var då en havsvik, en del av Littorinahavet, rik på saltvattenfisk och säl. De som bodde här hade rejäla skafferier att leva av.
Uppe på berget steker Lasse med stekspade fläsk och potatis i hemgjort messmör över en mästerligt uppgjord liten minield, under säker kontroll. Vi vilar med tankar om de som bodde här förr och vilkas kultur visade sig hållbar i så många tusentals år. Här i norra Dalarna gick man direkt från stenålder till järnålder.

Lasse Larsson har rest jorden runt för att samtala med och intervjua ursprungsbefolkningar. Han vill ta reda på hur och varför kulturer har kunnat överleva med ett beteende som präglas av symbios med naturen; människor som lever efter naturens mått, inte efter människans. Lasse återkommer ständigt i sina berättelser om natur och kultur till sin uppväxt i Särna präglad av morföräldrarnas förankring i djupa kunskapstraditioner.

Lasse Larsson har döpt sitt företag, sin verksamhet, till Tidlös Kunskap. Den kunskapen kom också väl till pass när vi planerade förra årets invigningskväll för Tällberg Forum. Den ägde rum nere vid Siljans strand och tillägnades Moder Jord och de fyra elementen; vattnet, elden, jorden, luften. Ursprungsfolken har all det gemensamt att de samlas kring elden. Att samlas är en ceremoni, precis som vi fortfarande gör på valborgsmässoafton. Vi tänder vår eld, vi sjunger våra sånger och vi välkomnar våren. Det är viktigt med ceremonier. De knyter oss till platsen, till sammanhanget och till gemenskapen. TV:ns blå eld kan aldrig ersättas med gemenskapen kring en levande eld i skymning.

På hemväg från Fjällberget lär mig Lasse att vitmossan har de mest fantastiska egenskaper. Vitmossan fungerar som antiseptiskt medel mot småsår och skavanker. Den funkar som tvättmedel och mjukgörare: det blir skönt på huden när man gnuggat den med vitmossa. Lasse lär mig också att göra te på ljungblommor: ”Du somnar bättre då”.

Det gjorde jag.

Bo Ekman


för Siljan just nu

Sälja viktigare än att kritisera

Det enda riktigt stabila i denna tid är börsen. På ryggen av en dånande tillväxt i Kina och Indien åker västvärldens företag och ekonomier snålskjuts på tillväxtboomen. Den driver upp efterfrågan på mineraler, metaller, mat, tonnage, energi, produkter och kompetens. Tillväxten skapar nya hemmamarknader och den skapar – i Kina och Indien – en tillverkningsindustri med produktivitet och kostnadsläge som slår ut existerande industristrukturer i väst. Precis som Japan och Korea gjorde på 1970-talet.

Kina har vuxit med mer än 300 procent sen 1995. För någon vecka sedan gjorde den kinesiske presidenten statsbesök i Sverige. Besöket speglade tydligt den nya maktordningen. Villkoren för besöket – ner i detaljer – bestämdes av kineserna. Den kinesiske presidenten vägrade möta medierna och pressen. Inga spontana frågor kunde ställas. Regeringen drev inte kontroversiella bilaterala frågor som mänskliga rättigheter eller förhållanden i arbetslivet.

Bortblåst var den aggressiva Kinakritiken den dåvarande oppositionen (nuvarande regeringen) – inte minst Lars Leijonborg – gav Persson för hans klassiska berömmande ord om den ”stabilitet” den kinesiska regimen har skapat i sitt land.

På Haga Slott höll president Hu Jintao audiens för Peter Wallenberg med familj. Kontrakt för 10 miljarder samlades ihop för rituellt undertecknande.

Flera personer som deltagit under besöket vittnar om ”distans”, ”kyla”, ”kineserna bestämde allt”. Så det kanske snarare var ett svenskt statsbesök i Kina fast det ägde rum på svensk botten.

Det synes mig alltmer bli så att våra utrikesrelationer handlar mer om att sälja svenska varor och att plöja för svenska företag, än att tydliggöra våra bärande principer för mellanfolklig samverkan. Som liten, alliansfri nation är det senare lika nödvändigt som omistligt. Den kritiska rösten saknades också vid Statsminister Reinfeldts resa till president Bush i USA för någon månad sedan.

Stormakterna driver i varje läge sina egna intressen. Står den lilla nationen i vägen dras kranen åt.

Att manifestera urtydlig hållning i säkerhetspolitik, utrikespolitik och bistånds-och utvecklingspolitik i avgörande folkrättsliga frågor, mänskliga rättigheter och miljöfrågor är viktigare än marknadsföring. Detta arbete måste driva inte minst Sverige genom EU och FN.

Men i den bästa av världar går de båda hand i hand. Det synes de ha gjort på Hokkaido när Leksands politiker och företagare utvecklade sitt långvariga samarbete med vänorten Tobetsu.

Bo Ekman

Energiresurserna och tillväxten

Längst inne i Isfjorden på Grönlands västkust, högt uppe på en moränås har en grupp forskare från olika delar av världen slagit sitt läger. Under sommaren skall de förfina sina mätningar av den väldiga Jakobshavn-glaciärens avsmältning och rörelser. Isfjorden är när sju och en halv mil lång och 1 mil bred. Glaciären pressar ut 30 miljoner ton is varje dygn. Detta motsvarar New Yorks vattenbehov under ett helt år. Isen rör sig med 36 meter om dagen eller 15 km/året. Det är en fördubbling på mindre än tio år!

Fjorden är packad med spektakulära isberg. Isen kan vara många tiotusentals år gammal. Ju blåare, desto äldre.

Denna majestätiska natur har förklarats världsarv av UNESCO.

Men forskarna är oroliga. De mätningar de gör visar att den globala uppvärmningens tempo ökar.

Smältvattnet blir ymnigare både ovanpå och under isen. Isbergen blir fler. Havsisen längs kusten lägger sig inte längre. Förr kunde man ta bilen på isen mellan de små samhällena längs kusten, precis som på Siljan. Jakten och fisket – ryggraden i inuiternas kultur – förändras, tunnas ut. Här är den tuffa naturens stabilitet en förutsättning för överlevnad.

Forskarna berättar att den enorma Grönlandsisen är en nyckelfaktor för framtidens globala klimatutveckling. De vet redan att här i polarområdena blir temperaturökningarna flerdubbelt större än längre söderut och kring ekvatorn.

Detta märks särskilt påtagligt i Alaska och nordvästra Sibirien där töande permafrost förändrar förutsättningarna för människor, djur och ekosystem. Den arktiska havsisen krymper nu med en takt på nära åtta procent/år. Här kan vara isfritt om sommaren om 30-40 år!

En joker i prognoserna om framtidens klimatdynamik är just inlandsisen på Grönland. Ingen vet med någon säkerhet hur den kommer att bete sig om temperaturen här i Arktis stiger fortvarigt med 4-6 grader. Hur snabb blir avsmältning och nedbrytning? Hur snabba blir isrörelserna ut mot haven? Hur påverkas havsnivån på 100, 200 eller 300 års sikt? Grönlandsisen omfattar nästan ofattbara 100 miljoner km3. Den smälter inte av i en handvändning!

Jag står framför isens väldighet med frågor om vi människor – vi är snart 7 000 000 000! – utan att riktigt förstå, har satt igång processer som blir mycket svåra att bromsa. Vår kunskap om naturens och evolutionens dynamik är fortfarande förfärande ofullkomlig.

När tvärsäkerhet inte är tillämpbar bör tvivlet få utrymme. Tvärsäkerhet om välsignelsen av snabb tillväxt bör få vika när nu insikten växer om att tillgångar på resurser som färskvatten, fossila bränslen, skog, fisk och andra marina resurser har sina begränsningar. Så mycket vet vi, säger Mattia Romani i Shells planeringsgrupp, att nu kända energiresurser inte kan möta prognoserna om en två-tredubbel tillväxt fram till 2050.

Detta dilemma måste världens länder lösa tillsammans. Politiken måste utveckla nya verktyg. Den världsledande danska glaciärforskaren Dorthe Dahl-Jensen vid Niels Bohr-institutet i Köpenhamn var vår guide ut till forskningsstationen på isen. Hon säger att vi vet tillräckligt för att handla i tid med beslutsamhet för att undvika konflikter över allt mer begränsade resurser.

Om några veckor skall Dorthe guida president Barroso på samma plats. Han kan förvänta sig ett varnande budskap.


Bo Ekman

Grönland

Diskobukten utanför den lilla staden Ilulissat på Grönlands västkust har det gemensamt med Siljan att isläggning sker senare och islossningen tidigare än i mannaminne. Förr kunde man köra bil ut till byarna – liksom över vikarna i Siljan. Men inte nu längre.

Isavsmältningen på Grönland är både en följd av klimatkrisen och en del av den. Finn, som är infödd inuit från en familj av fiskare och jägare, berättar att djurlivet förändras. Fiskar som hälleflundra blir både färre och mindre i storlek. Sälen och isbjörnen försvinner när havsisen inte längre pålitligt ligger under vintern.

Professor Dorthe Dahl-Jensen från Niels Bohr-institutet i Köpenhamn och en av världens främsta experter på inlandsis och glaciärer berättar att Jakobshavn-glaciären, som mynnar i Isfjorden (som förklarats för Världsarv av UNESCO) under bara de senaste 10 åren fördubblat sin hastighet från 7 till 13 km/året. Den rör sig med 36 meter om dygnet och ger ifrån sig 30 miljoner ton is per dag. Detta motsvarar New Yorks hela årskonsumtion av vatten! Glaciärerna smälter fortare.

Glaciären och isfjorden bjuder besökaren ett vidunderligt skådespel av oerhörda naturkrafter och spektakulär skönhet.
Men den stora frågan som de allt fler forskarlagen på isen söker besvara, är om avsmältningen av Grönlandsisen påtagligt kommer att höja havsnivån i världen under överskådlig tid.

Både befolkning och forskare är klara över att förändringarna är stora och påtagliga. Men forskningen står och väger i sin bedömning av framtiden. Grönland är lika stort som hela Indien. Ismassan är enorm – 100 miljoner km3. Den årliga avsmältningen har fördubblats, men ligger ännu på blygsamma 150 km3.
Men när en gång isen börjat smälta är processen svår att stoppa. Nu bildas om somrarna stora sjöar av smältvatten ovanpå isen, men också mellan isen och berggrunden. Vattnet fungerar som smörjmedel mellan berg och is, skyndar på smältprocesserna och glaciärernas rörelser mot havet.

Den globala uppvärmningen är inte jämnt fördelad över jorden. Det är däruppe i Arktis som den stiger snabbast. Där kan den, enligt samstämmiga prognoser, stiga med åtta grader eller till och med mer.

Den stora frågan är hur en sådan utveckling påverkar avsmältningen av isen. Den kan bli dramatisk. Vi ser nu hur snabbt glaciärer runt om på jorden – i Alperna, i Anderna, i Himalaya och Afrika – blir mindre. Snart finns inte längre någon snö på Kilimanjaro.

Havsisen i Arktis krymper nu med nära 8 procent om året. Allt detta påverkar livet för de 56 000 människor som lever och bor i Grönlands 17 små städer och 80 byar. Denna utveckling kommer också att påverka region Siljans fem kommuner med dess mer än 300 byar. Här bor också precis som på det väldiga Grönland ca 56 000 människor.

Jag tycker att det vore intressant för Siljansregionen att utveckla ett slags vänortsförhållande till Grönland. Här finns viktig insikt och kunskap om de miljö- och klimatförändringar som påverkar vår jord. Grönland är ett slags ”early warning system” om framtiden. Här finns också en, liksom i Siljansregionen, levande kultur och en storslagen natur, om än med helt andra förtecken.

Därtill kan vi vara säkra på att Grönland har det som hos oss inom överskådlig tid kan bli bristvara – snö och is i överflöd.

för Siljan Just Nu

Priser och skatter måste höjas!

Miljöfanatiker! Så kallade Ulf Björklund från Idre sina förmenta motståndare i debatten om Idre Fjälls framtid och det nu stoppade Tre Topparprojektet. Tillmälet är inget hållbart argument lika litet som ”jobbfanatiker”skulle ha varit som tillmäle på projektets banérbärare från dem som tog ansvaret för att hantera den svårbedömda balansen mellan miljö och ekonomi. Vi människor är beroende av dem båda. Det är ju faktiskt så att miljön/naturens resurser är källan för all produktion.
Konflikten mellan ekonomi och miljö kommer att bli starkare i framtiden; inte bara över vargen i våra skogar, över laxodling i Österviken, över strandskyddet i Hjortnäs eller Tre Toppar uppe i Idre. Den stora konflikt som förestår blir den över framtidens energipriser och energisystem. Vi i Dalarna, Sverige och övriga världen kommer inte att klara klimatkrisen om inte priser och skatter höjs – som en av många åtgärder – på koldioxidutsläpp från bilar, hus och industrier.

För Sälen har 2006/2007 varit en svag säsong. Skistar har inte täljt guld med kniv. Alperna har också haft en förfärlig säsong. Snön kom sent. Bankerna ger numera sällan kredit till anläggningar under 1500-metersgränsen. Siljan har i år haft rekordkort isläggning.
Vetenskapen är så enig den kan bli om klimatförändringens orsaker. Scenarierna om fortsättningen är sådana att allmänhet, ansvariga politiker och investerare måste ställa sig frågan: Vad kommer detta att betyda för mig? Hur påverkar klimatförändringar och alla andra stora miljöproblem våra risker, våra jobb, våra livsstilar?

Att inte ta med och integrera klimatfrågan i kalkylerna över långsiktiga och oåterkalleliga strukturprojekt är aningslöst.

För Sveriges del måste vi, liksom de som bor i Kanada och Ryssland, räkna med att klimatzonerna flyttar norröver. Skåne kan få medelhavsklimat, Mälardalen får Skåneklimat, Dalarna blir varmare. Jag tycker till exempel inte det är någon bra idé för Falun att söka VM 2013. Årets Svenska Skidspel kändes närmast patetiska där åkarna rände fram på sin utlagda snösträng genom barmarken.

Vi behöver ett tillkommande planeringsunderlag för att utveckla ett levande och växande framtidens Dalarna. Vi behöver tydliga, konkretiserade scenariobeskrivningar av hur framtidens Dalarna kan komma att konkret gestaltas i olika långsiktiga klimat- och energiscenarier, till exempel med utgångspunkt i rapporterna från FN:s klimatpanel.

Det är lika viktigt som ansvarsfullt att planera för alternativa framtider, att inte bita sig fast i det gamla: att måla in sig i ett hörn. Förr eller senare skulle gruvan i Grängesberg ta slut, förr eller senare skulle Dalaregementet läggas ned. Så mycket krut spilldes på att streta emot en obeveklig framtida verklighet. Det gick alldeles utmärkt att lägga ned Dalregementet. Nya idéer och nytt kapital frigjordes.

Klarar sig inte Idre Fjäll längre utan en expansion? Hur ser kalkylen ut för projektet? Vad skulle garantera att utbyggnaden skulle ha stannat vid den föreslagna? Det finns stora obesvarade ekonomiska frågor om projektet. Och som Christer Gruhs efterfrågar: Vilka är de kreativa alternativen?

Kan vi stoppa klimatförändringarna?
Vi kan definitivt dra åt utsläppsbromsen och förhindra att vi glider in i mer kaotiska och våldsammare klimattyper. Men för detta krävs politiskt mod – inte bara i Sverige – också i de stora nationerna. Men vår egen kunskap och vårt handlande kan bli vägbrytare och förebild.