Aleppo

Aleppo will now be added to the long list of senseless terror and rampant destruction. Terror and destruction are obviously integral parts of the human race and its history, the Swedes included.

Swedish commander and Swedish units were involved in the 30-year war abuses, during which 30 percent of the adult male population in Europe were killed. The worst bestialities were executed by the imperial army under Generals Tilly and Papenheim in the city of Magdeburg, south of Berlin in 1531. The city was devastated, looted, raped.
Berlin was bombed to rubble 1944-45. The British head of the bombers, General Harris created a furious bomb aviation attack on the defenseless city of Dresden on February 18, 1945. The old cultural city was reduced to a mass grave after the massive air raid that completely lacked military strategic importance.
Terror against the public is well known throughout history. The bloodshed, such as the Bartolomei Night massacre of the Huguenots, the Lutherans in Paris in 1571 or 200 Spaniards/conquistadors’ slaughter of 200,000 Incas in 1533. There is a link between the conquerors' genocide and the modern American extinction of the Indians of the plains and the final massacre at Wounded Knee in 1890.
Parallel in time, the British General Gordon mowed the Egyptians and Arabs at the Battle of Khartoum. A brand new weapon, the machine gun, was introduced to the sword swinging "savages". Winston Churchill participated in a cavalry charge, one of the very last of its kind. The machine gun, an English invention, then paved the way for the First World War, the death machinery in which helpless soldiers rushed up and out of the trenches as they had done during the old-fashioned cavalry charges.
The Spanish fascist terrorists bombed in 1937 the small town of Guernica, whose suffering was immortalized by Pablo Picasso. The same year the Japanese spread horrors of terror in China including the seizure of the old town of Nan King.
But all this was just the running-up to the so far worst crime in human history: the Holocaust of Europe's Jews. The German and Japanese violent waves gave birth to a still greater force: the atomic bombs on Hiroshima and Nagasaki.
But does the story end there? No.
MyLai 1968, Rwanda 1992, Srebrenitza 1995, Ghaza 2012 - and now Aleppo in 2016.
The UN has failed. The Security Council is dominated by great power interests. They do not strive for stability and moderation. They strive to build on and maintain their positions of power. Therefore, the world continues to live in political instability and fear of the power of horrors.
Aleppo and its poor population is but one in a series. Who's next?
Bo Ekman
(published in Dalarnas Tidningar 2016-10-17)

Aleppo

Aleppo får nu läggas till den långa raden av vettlös terror och hejdlös förstörelse. Detta är uppenbarligen en oskiljaktig del av mänskligheten och dess historia, oss svenskar inbegripna. Svenska härförare och svenska förband var delaktiga i övergrepp under 30-åriga kriget, under vilket 30 procent av den vuxna manliga befolkningen i Europa strök med. En av de värsta bestialiteterna utförde den kejserliga armén under Tilly och Papenheim i staden Magdeburg söder om Berlin. Staden ödelades, plundrades, våldtogs.

Berlin bombades till en grushög 1944-45. Den engelske chefen för bombflyget, general Harris byggde upp en bombflygets rasande massattack mot den försvarslösa staden Dresden den 18 februari 1945. Den gamla kulturstaden reducerades till en massgrav efter det massiva flygangreppet som helt saknade militärstrategisk betydelse.

Terror mot allmänheten är välkänd genom hela historien. Blodbaden, till exempel Bartolomeinattens massaker av hugenotterna, de Lutheranskt troende i Paris 1571 eller 200 spanjorers/conquistadorers slakt av 200 000 inkaindianer år 1533. Det går en linje mellan conquistadorernas folkmord och den modernare amerikanska utrotningen av prärieindianerna och den slutliga massakern vid Wounded Knee år 1890.

Ungefär samtidigt mejade den brittiske generalen Gordon ned egyptier och araber vid slaget vid Khartoum. Ett alldeles nytt vapen, kulsprutan, sattes in mot sabelsvängande ”vildar”. Winston Churchill deltog i en kavalleriattack, en av de allra sista i sitt slag. Kulsprutan, en engelsk uppfinning, banade sedan väg för första världskrigets dödsmaskineri där hjälplösa soldater rusade upp ur skyttegravarna som gjorde de gammaldags kavallerichocker.

De spanska fascisterna terrorbombade 1937 den lilla staden Guernica vars lidande odödliggjorts av Pablo Picasso. Samma år spred japanerna ohygglig terror i Kina bland annat genom härtagningen av den gamla staden Nan King.

Men allt detta var bara uppmarschen till det hittills värsta brottet i mänsklighetens historia: Förintelsen av Europas judiska befolkning. De tyska och japanska våldsvågorna födde ett ännu större våld: atombomberna över Hiroshima och Nagasaki.

Men slutar historien där? Nej.

Rwanda 1992, Srebrenitza 1995, MyLai 1968, Ghaza 2012 – och nu Aleppo 2016.

FN har misslyckats. Säkerhetsrådet domineras av stormaktsintressena. De strävar inte efter stabilitet och måttfullhet. De strävar i varje läge efter att bygga på och bevara sina maktpositioner. Därför får världen fortsatt leva i politisk instabilitet och rädsla inför övermaktens fasor.

Aleppo och dess arma befolkning är blott ett i raden. Vem står på tur?

Bo Ekman

2016-10-10

 

 

Utan personlig etik inget ledarskap

Det är varken förvånande eller särskilt oväntat att det gamla svenska samhällsbygget nu steg för steg brakar samman. Det är inte en tillfälligheternas tillfällighet att sprickorna i muren börjar krackelera ungefär samtidigt.

Det är inte en tillfällighet att Telia kommer att få böter på minst 12 miljarder kronor för korruption i Uzbekistan samtidigt som Riksrevisionen tappar ansiktet inför öppen ridå. Riksrevisionen ska vara ett etiskt och moraliskt föredöme för all myndighetsutövning men också för affärsverksamhet. Nu har samtliga riksrevisorer lämnat sina poster. Det höga föredömet var tunt som vatten. Tidigare blottade missförhållanden i näringsliv och förvaltning faller obevekligen tillbaka på revisionsfunktionens kompetens och integritet.

Den åtminstone i svenska ögon världsberömda forskningsinstitutionen Karolinska Institutet med vidhängande kopplingar till Nobelpris och stjärnforskare har stått på huvudet i Macchiarini-skandalen. Forskningsfusk och döda patienter.

Det är minst sagt upprörande att sparkade chefer undfägnas med gigantiska bonussummor. Det mest lysande exemplet idag är Ericssons VD Hans Vestberg, som först ombeds lämna för att sedan belönas av sin styrelseordförande med lön och bonus som uppgår till 16 miljoner kronor. Samtidigt får tusentals medarbetare lämna företaget. Produktionen flyttas någon annanstans. Penninghungern känner i delar av näringslivet inga gränser. Småkungarna beter sig bäst de vill, intill dess någon ambitiös journalist drar ner byxorna på dem. Föredömen och gränssättare för excesserna är få. Enstaka visselblåsare, som till exempel Inga-Britt Ahlenius, Anders Kompass eller Edward Snowdon får beröm och hedersplatser vid bankettborden.

I Sverige skyller man ofta på ”regelverken”: att föreskrifter och direktiv inte varit tillräckligt detaljerade eller tydliga. På så sätt omvandlar man en fråga om personlig moral och omdöme till en byråkratisk fråga där ansvaret inte är personligt utan är en del av ”systemet”. Det är alltså systemets fel när någon blivit påkommen med egna fingrar alltför långt ner i syltburkarna. Jakten på ära, pengar och upphöjelse är lössläppt i det svenska systemet. Återhållsamhet och måtta är förvisso inte utmärkande för dagens tillämpade moral. Det tycks som om en eon av tid förflutit sedan Aina Erlander kom upp till Ingvar Carlsson med Tages efterlämnade blyertspennor.

Ett moraliskt samhälle, ett etiskt företag blir till genom att ledarskapet ställer sig i första ledet och ger exemplet. Detta tarvar självdisciplin, karaktär och mod. Att stå för sina principer kan ingen annan göra än jag själv. Det går helt enkelt inte att delegera in i ”systemet”. Men var och en har också ansvar för att stödja andra, vare sig de är direktörer, forskare eller politiker, att handla enligt den etiska kod jag själv bekänner och vill stå för.

Bo Ekman
Publicerad i Dalarnas Tidningar 27 sept 2016

Vart ska de ta vägen? - Västvärldens medelklass måste välja mellan utestängning och integration

De kommer från söder och öster, från Afrika, från Mellanöstern - från Syrien, Afghanistan, Somalia, Jemen, Irak, Kurdistan - från många olika kulturer och språkområden, de flesta äldre än det svenska.
 
Rädslan för dessa strömmar av människor på flykt från krig och konflikter har vuxit sig stark hos oss. Europa stängs allt effektivare. Ett humanistiskt ideal kompromissas stegvis.
 
De rika nationerna, där en tidigare utsatt medelklass erövrat ett mått av social och ekonomisk trygghet, hotas nu av en jagad underklass. Den söker inget annat än den sociala och ekonomiska trygghet som de europeiska och amerikanska medelklasserna byggt under något halvsekel.
 
Murar, taggtrådsstängsel och diken reses och grävs för att markera gränserna. Flyktvägarna in till drömländerna Europa och USA täpps till samtidigt som flyktingströmmarna byggs på. Steg för steg skärper de rika länderna sina skyddsmekanismer. Flyktinghanteringen brutaliseras. Nya regler och procedurer vidtas. Självklart blir de allra svagaste de mest utsatta.
 
Vad är strategin? Vad är tanken? Vart ska dessa människor som inte får asyl, som inte får plats i flyktinglägren ta vägen? Vart?
 
Den internationella politiken förs idag långt borta från de moraliska ideal som var ledande för Elenor Roosevelt när hon ledde arbetet på Deklarationen om de Mänskliga Rättigheterna 1947-48.

Rädslan och hatet för och gentemot muslimer finns överallt i våra samhällen. Det finns inte ”bara” inne hos några Sverigedemokrater. Flyktingpolitiken har drivit stadigt högerut. Min övertygelse är att den resan inte har kommit till vägs ände. Frågan är om vi kan bromsa rutschkanan högerut.

Det byggs och konstrueras stängsel och barrikader inte bara i Europa utan också i Amerika och i Asien. Rädslan för det främmande är stor. Jag hör den ofta. Men jag hör också människor med god vilja som strävar efter ännu ej befintliga politiska förhållningssätt att samtidigt klara både den ekonomiska och moraliska krisen. USA är ju på många sätt ett öppnare samhälle. Där tar Trump kris-tjuren vid hornen i ett vågat politiskt spel. Kanske han vinner, kanske han förlorar. Under alla omständigheter har han drivit politik och opinion i en icke-demokratisk riktning.

Europa står i och för sig inför samma dilemma som USA och Canada. Det hoppfulla är att situationen kommer att forma ett nytt ledarskap som tar moraliskt spjärn. Vi får hoppas att det blir så.

Kanske svaret finns i Siljansnäs, där lokalbefolkningen vägrade att efterfölja Migrationsverkets påbud om omlokalisering av människor som funnit en tillfällig trygghet i sin söknad efter berättigande i någon form av samhällsgemenskap.
Men den stora frågan kvarstår, hur ser det samhälle ut som förmår lösa vår tids allra största utmaning - integration eller förintelse? Vart ska de ta vägen?

Publicerad i Mittmedia 2016-09-06

Trumps väljare uppskattar att han går emot etablissemanget

Donald Trump höll häromdagen sitt linjetal om sina utrikespolitiska förhållningssätt och sin utrikespolitiska idévärld. Han talade i drygt 50 minuter. Talet var genomarbetat, inte improviserat. Talet utgör en plattform för hans fortsatta kampanjarbete för att vinna presidentvalet den 8 november. Vinna hela makten.

Det är viktigt att komma ihåg att republikanerna äger makten i både Senaten och i Representanthuset. Makten över Högsta Domstolen står och väger. En ny domare kommer att utses efter valet. Det kan alltså hända att Abraham Lincolns gamla parti får makten över samtliga de viktigaste politiska institutionerna i Washington.

Det republikanska partiet grundades år 1854 Det demokratiska partiet kom till år 1828.  Inget svenskt parti är lika gammalt eller äldre. Socialdemokraterna grundades år 1889.
Amerikas Förenta Stater är som nationalstat mycket yngre än Sverige men dess demokratiska institutioner är äldre än de svenska.
Amerika utvecklades och byggdes stegvis genom invandringen från Europa. Invandringen drevs av människors flykt från religiöst, politiskt, socialt och ekonomiskt förtryck och drömmarna om nya möjligheter. Invandrarna till det stora landet i väster sökte hopp om en framtid i frihet. Deras kollektiva längtan blev till vad som har kommit att kallas ”the American dream”.

Den gemensamma nämnaren för de människor som utvandrade för att ta det nya oplöjda landet i besittning var frihet från överhet. Detta är en grundbult i tillkomsten av USA’s politiska liv. USA tillkom alltså genom att skaror av sinsemellan oliktänkande drog västerut. Många av dem grundade små samhällen, till exempel Bishophill (Biskopskulla) i Illinois, där en sekt svenska protestanter grundade ett särlevande samhälle.

Den amerikanska drömmen är månghövdad men sprungen ur människors vilja till frihet från övermakt och rätten att försvara denna frihet, att bestämma över sig själv och sina tillgångar.
Hatet mot, eller fruktan för överheten är en grundbult i USA’s tillkomst och i landets politiska liv. Överheten symboliseras idag av ”Washington”, alltså den federala byråkratin. Det finns alltid en jordmån för proteströrelse och den isolationistiska nationalism som just nu vuxit sig stark i landet. ”Washington” representerar överheten. Hillary Clinton personifierar denna överhet. Trump, den stenrike entreprenören, personifierar motsatsen. Han personifierar också den konservativa amerikanska drömmen. Han är en politikens John Waine.
Trump förmedlar, förmodligen mycket genomtänkt och medvetet, en förenklad världsbild (i förhållande till vår): alla problem är lösbara förutsatt att USA får förbli den ledande världsmakten. Därför Trumps slogan: ”Make America great again” och att amerikanska medborgare får förbli okränkta och trygga: ”Make America safe again”.
Men så blir det inte, därför att resten av världen blir allt trasigare och USA har under de senaste 50 åren visat sig oförmöget att lappa och laga en fragmentiserad värld. USA har också bidragit till nya konflikter, t ex genom de olycksaliga interventionerna i Libyen och Irak. Detta har tillsammans med kraftlös Syrienpolitik bäddat för de flyktingströmmar som både Europa och Nordamerika värjer sig emot. Både bland väljare i de Europeiska länderna och i USA saknas politiska mandat och ekonomiska resurser att lösa dessa svåra mellanmänskliga problem som vi står mitt uppe i.

 

Publicerad i Mittmedia, Dalarnas Tidningar 2016-08-23